Blogg

Vad är LVU?

22 nov 2017

Lag med särskilda bestämmelser om vård av unga, ofta förkortat LVU, är en lag som behandlar tvångsomhändertagande av barn och unga upp till 18, i vissa fall 20 års ålder. Föräldrar till barn som tvångsomhändertas har i domstol rätt till ett offentligt biträde, en advokat som företräder en själv och barnet. Man har även rätten att utse advokat själv.

Kriterier för omhändertagande

För att ett barn ska tvångsomhändertas enligt LVU krävs antingen att den unges hemförhållanden är så pass dåliga att den unges hälsa eller utveckling kan skadas, eller att den unge genom eget agerande, till exempel missbruk eller prostitution, utsätter sig för psykisk eller fysisk skada.

Det är socialtjänsten som gör den utredning som ligger till grund för ett tvångsomhändertagande. Man skickar därefter in en ansökan om omhändertagande till förvaltningsrätten som tar ett beslut. Om socialtjänsten anser att omhändertagandet bör ske akut kan man låta barnet omhändertas och inom en vecka skicka in en ansökan till förvaltningsrätten.

Ett tvångsomhändertagande kan utgöra ett stort trauma för den unge, och denna faktor bör också vägas in vid ett beslut. Det är en mycket svår balansgång socialnämnden har att gå, och det är svårt att få fram klara fakta gällande hemförhållanden och den unges välbefinnande. Det gör att många utredningar har brister, och är man en förälder som fått sitt barn omhändertaget på det man själv tycker är felaktiga grunder har man mycket att vinna på att anlita en advokat man har förtroende för.

Rättegång

När förvaltningsrätten fått in en ansökan om omhändertagande kallar man till en muntlig förhandling med alla parter. Vardera föräldern och även den unge har rätt till ett offentligt biträde, alltså en advokat som företräder en. Om barnet är under 15 år är det offentliga biträdet dess ställföreträdare och har att ta ställning till vad som är bäst för barnet och agera utifrån detta.

Placering

Till att börja med placeras den unge i ett jourhem i väntan på förvaltningsrättens beslut. Tar rätten beslut om placering av den unge ska denne placeras i ett familjehem utsett av socialnämnden. Det finns olika typer av familjehem beroende på barnets historia och problematik, exempelvis finns speciella ungdomshem för ungdomar med missbruksproblem.

Under tiden den unge är tvångsomhändertagen är det socialtjänsten som har ansvaret för vårdnaden i stället för den unges ordinarie vårdnadshavare. Socialtjänsten ska minst var sjätte månad följa upp beslutet och se om vården ska fortsätta eller om omständigheterna ändras. Denna halvårsvisa uppföljning ska pågå tills barnet fyllt 18 år.

Läs mer här

Den ensamma, vita gärningsmannen

16 nov 2017

Det är skillnad på brott och brott och hur de behandlas. En masskjutning i USA likt den i Las Vegas framställs som ett dåd av en förvirrad spelare vars egentliga motiv är höjt i dunkel. Han som var så snäll, han som gick i kyrkan och han som hade familj, barn och goda vänner. Hur kunde han? Djupare än så blir det inte; man avfärdar det hela som ett vansinnesdåd - ett tillfälligt hjärnsläpp i en annars frisk hjärna.

Vi föreställer oss att det istället varit en svart man som kramat om avtryckarna på alla dessa vapen och tänker oss den efterföljande rapporteringen kring dådet. Terror! Skydd! Något måste göras! Det är dags att ta tag i muslimfrågan! IS! Bygg muren!

Vi hade drunknat i löpsedlar än idag. Varför är det så och hur kan man förändra bilden av olika typer av terrorbrott? varför blir den vite terroristen alltid den ensamme galningen medan den färgade mannen alltid har kopplingar till någon religiös, fundamentalistiskt organisation?

Äsch, det där gäller bara USA . I Sverige är vi mer neutrala och nyanserade i vår bevakning; vi tar inte bladet från munnen förrän alla fakta ligger på bordet och vi hänger oss definitivt inte åt några stereotyper i den mediala bevakningen. Inte?

Den mörka, organiserade terroristen

Kommer ni ihåg den mörkhyade mannen som spred skräck i Malmö för några år sedan där han, med mörkret som skydd, gick omkring och sköt vita personer då han ansåg dessa utgöra ett hot mot hela samhället. En mörkhyad vigilante som, stärkt av hejarop från diverse ljusskygga hemsidor, kunde ta lagen i egna händer, utföra de gärningar som polisen - och samhället - borde tagit tag i för längesedan?

Så klart att ni inte gör. Den mannen existerade inte. Det gjorde däremot en vit man som spred samma skräck - men bland de mörkhyade invånarna och där han så småningom kunde gripas och ställas inför rätta. Namnet var inte Ashmed, Ali eller Tareq - han hette Peter. Rapporteringen från media blev också därefter. Han avfärdades som psykisk sjuk, han var en ensam galning och han agerade helt på egen hand. Man glömde liksom bort att denne Peter var en aktiv man på diverse sidor innehållande högerextrem propaganda och hämtade både mod och inspiration därifrån.

Ponera att det motsatta skett och scenariot varit likt det vi beskrev ovan istället. Förmodligen hade denne ensamme galning varit en del av någonting större, någonting farligare och någonting som måste bekämpas hårdare.

Är vi verkligen helt neutrala vid vår rapportering och kan vi verkligen säga att vi alltid lämnar stereotyperna därhän? Samhället skulle tjäna på att en objektivare bild och där man vågar kalla saker för vad de verkligen är. En terrorhandling är en terrorhandling - även om en det är en vit man som håller i vapnet.

Metoo öppnar dörrarna

16 nov 2017

Det började som en skakning på nedre däck. Harvey Weinstein, en amerikansk filmproducent (känd från att ha producerat bland annat Pulp Fiction) blev anklagad för att systematisk ha förgripit sig på kvinnor och utnyttjat sin maktposition för att få sexuella tjänster utförda. En kvinna klev fram - och fler följde hennes fotsteg; till slut så var bollen i rullning och det visade sig att Weinstein följt detta mönster under flertalet år. En sexuell predator som med maktens medel kunde ta sig friheter, utnyttja kvinnor i underläge och som från sin piedestal var onåbar från angrepp.

“Säger du något om detta så är du slut som skådespelare”. Tystnadskulturen visade sig vara hans främsta skydd. Alla - har det i efterhand kommit att visa sig - visste något; men ingen ville blåsa i visselpipan då ljudet från denna skulle göra dem till en paria.

Då murarna väl rämnade så kunde ingenting rädda honom och svallvågorna kom att skaka hela världens länder. Harvey Weinstein var inte ensam. Långt därifrån. Det som skedde var nämligen att en kampanj på sociala medier föddes och där kvinnor över hela världen kunde samla sina berättelser om sexuella övergrepp under hashtagen Metoo.

En kampanj som visade att detta inte var något enskilt problem för Hollywood - det var ett problem för varje arbetsplats och egentligen för varje social situation. Ett problem som i det stora hela stavas män och makt - två saker som, har det visat sig, inte bör vandra hand i hand. Men, som alltid har gjort det och som alltid kommit undan med de friheter som kommer med makten.

Det har varit okej att tafsa, det har varit okej att använda sin maktsituation för att nå sina mål, det har varit okej att nedvärdera, förminska och trycka ned kvinnor/tjejer för att stärka sin egen position. Metoo har visat att detta sker överallt och att detta kommit att ställas fram i solen har medfört att män börjat falla. Tungt.

Metoo skakar Sverige

I Sverige har diverse mediaprofilers, journalister, skådespelares, regissörers, juristers, komikers och producenters förehavanden kommit upp till ytan och det har så sakteliga börjat rensas i leden. Det värsta är att så många vetat och att många personers maktmissbruk varit lite av en allmän kännedom på respektive arbetsplats.

“Passa dig för honom. Gå aldrig ensam till hans kontor. Säg inte ifrån “. Varningslamporna har blinkat i illrött, men ingenting har skett - förrän nu. I en perfekt värld så hade Metoo-kampanjen ägt rum för längesedan och många kvinnor har sluppit blivit utnyttjade.

Skillnaden nu mot då är att man kan använda kraften som finns i de sociala medierna. Man kan göra sin röst hörd och man kan förstärka denna röst genom att samla vittnesmål gemensamt. Ensam är tyvärr inte stark, ensam är obekväm, ensam är jobbig och ensam blir sällan befordrad - många däremot: där kan berg vältas.

Det ska blir synnerligen intressant att följa hur följderna av Metoo blir och det ska bli väldigt spännande att se hur många manliga “genier” som blir ställda framför schavotten. Kan detta leda till att våra strukturer förändras och att patriarkatet skakas i sina grundvalar? Låt oss hålla tummarna. Det är dags för en förändring.