Kategoriarkiv: Humor

Vad vågar PK-eliten inte prata om?

Jag är inte bara en del av den så kallade PK-eliten. Enligt många av mina belackare är jag självaste PK-påven. Det är jag som förbjuder ditt Luciatåg, det är jag som inte låter dig säga chokladboll som du vill och det är jag som hindrar hela Sverige från att diskutera invandring. Min armé av politiker, journalister och genustrollkarlar sätter effektivt munkavle på alla som uttrycker en avvikande åsikt. Men vad finns det som vi själva inte vågar prata om?

Låt oss vara ärliga här, det finns faktiskt tillfällen då man hindrar sig själv från att prata om vissa ämnen. Det är egentligen inget konstigt, har man minsta lilla sociala kompetens eller empati så undviker man vissa ämnen. Det behöver inte vara ämnen som är känsliga, kanske är det tillfället som är fel. Du ses nog inte som den vettigaste i rummet ifall du börjar diskutera allsvenskan under en begravning. Likadant kan det vara med vissa politiska ämnen.

Föreställ dig en politisk diskussion i ett kök under en inflyttningsfest. Det är uppenbarligen svensk lag på att politik alltid ska diskuteras under de omständigheterna så många av er har säkert inga problem med att fantisera ihop detta scenario. Låt oss säga att personen du diskuterar med är en främling, ni träffades under festen. Det ses nog inte som konstigt då att undvika mer känsliga eller komplexa ämnen. Fast det kanske bara är min personliga preferens, för varje gång någon berusad mupp känt att det är härligt att propagera för stängda gränser eller prostitution sådär halv tre på natten och några flaskor vin senare så har jag aldrig tyckt att det varit särskilt kul.

Samhällsdebatten funkar egentligen på samma sätt som det där köket på festen. Det är fullt av folk där inne, några har druckit mindre, någon har druckit för mycket. De flesta har ett trevligt samtal där man försöker hitta något slags konsensus, kanske lära sig av varandra. Sen har vi den där som druckit lite för mycket, oftast en snubbe, som bara gormar högt om alla möjliga konspirationsteorier. Hela rummet blir obekvämt och de andra försöker undvika att prata med honom. Vilket han självklart tar som att alla andra är fega, när de egentligen bara inte tycker det är så intressant att diskutera om ifall ödlemänniskor från femte dimensionen styr planeten.

Kort och gott, det är inte så att vi inte vågar prata om det du konstant skriker högt om. Vi bara tycker du beter dig uselt och inte vet vad du snackar om. Nu måste jag tyvärr iväg, PK-signalen lyser, någon har på sig en svensk flagga och jag måste genast skälla ut dem.

 

Ursprungligen publicerad i tidningen Folket. Prenumerera här.

Humor och antirasism

Kan humor vara ett viktigt antirasistiskt verktyg? Ett komplement till de tunga argumenten och analyserna? Eller drar det bara bort fokus och försämrar debattklimatet? Det är vanliga frågor jag får, oftast i koppling till ”Vita kränkta män”, och jag tänker försöka ge min syn på saken.

Det är få saker som är så avväpnande som humor. Det har bland annat komikern Soran Ismail visat tydligt när sverigedemokraternas riksdagsledamot Erik Almqvist attackerade honom. Han är en förebild när det gäller att använda en blandning av humor och allvar för att uppnå önskad effekt. En annan personlig förebild är Stetson Kennedy, en person som mer eller mindre på egen hand låg bakom att Ku Klux Klan gick från maktfaktor till maktlös organisation.

Stetson Kennedy var en människorättsaktivist som infiltrerade KKK. Det här var under tiden då KKK var enormt stora och farliga. Massor med människor sökte sig till dem och de satte skräck i stora delar av USA. En stor del av det som gav KKK makt var just att de ansågs vara väldigt farliga, några man inte skulle jävlas med helt enkelt. Stetson Kennedy berövade dem på deras farlighet och han fick människor att skratta åt dem. Han gjorde detta genom att använda deras egna vapen emot dem. Kennedy läckte KKK:s hemliga lösenord, handslag och ritualer och dessa sändes under ett radioprogram. När KKK inte längre sågs som en mystisk och mäktig organisation utan istället som en löjlig klubb där vuxna män drog på sig vita luvor och kallade ledaren för ”Grand Wizard” så slutade folk söka sig dit, istället hoppade många av.

Det var början till slutet för KKK och Stetson Kennedy lyckades åstadkomma det genom att använda både allvar och humor som verktyg i kampen mot rasismen. Jag försöker ha hans verk som ledstjärna i arbetet med ”Vita kränkta män”. På sidan, och nu i boken, ”Vita kränkta män” så används just rasisternas egna ord mot dem själva. Det enda jag egentligen gör på sidan är att citera rasistiska, sexistiska eller HBT-fientliga kommentarer och visa hur löjliga de är. Människor med sådana åsikter har en tendens att endast omge sig av likasinnade. Deras galna kommentarer sticker inte ut i kommentarsfälten för där finns tusen andra lika galna och diskriminerande kommentarer. Men när man lyfter dem ur skuggan och skiner ett ljus på dem, så blir de jävligt roliga ibland.

Det får människor att skratta, men det får också människor att förstå vidden av den rasism någon som jag utsätts för dagligen. Det här antirasistiska verktyget har haft effekt. Det är inte ovanligt att någon berättar för mig att de inte förstått hur illa ställt det var förrän de såg materialet från ”Vita kränkta män”, och att de nu tänker ta ställning och agera. De som redan visste hur illa ställt det är berättar ofta att det är deras frizon, här kan vi gemensamt skratta åt det som annars hotar att förgöra oss. Skrattet ger energi att orka ta itu med den ständigt påträngande och kvävande rasismen. Skrattet är den naturliga motpolen till deras hat och rädsla. Framför allt, det ger oss en chans att andas, att överleva.

Antirasisterna vågar inte ta debatten

Jag har börjat pyssla med konst. Det här är mitt senaste konstverk, jag kallar det ”Antirasisterna vågar inte ta debatten”.

Jag fick aldrig något svar från @GGTweetz, bara det där från hans vän apropå vad jag skrivit tidigare. Texterna är inte på något sätt ändrade. Personen som skrev till mig är inte ett troll som låtsas ha främlingsfientliga åsikter utan tycker så på riktigt. Så det är viktigt att vi vågar ta debatten. Eller något.

Michael Garderud – Mannen som kränktes för mycket

I Expressen kan man läsa att upphovsmannen bakom mynten som präglats med ”Vår horkarl till kung” har polisanmälts av en man vid namn Michael Garderud. Han har tagit illa upp av myntet och vill ge tillbaka. Men det är inte första gången Michael är upprörd över något. Här är några andra tillfällen då Michael figurerat i media:

Har du sett Michael Garderud i tidningen? Skicka in länk, bild eller beskrivning i kommentarerna. Jag ser personligen fram emot att följa hans karriär som mediapersonlighet.

MICHAEL UPPMÄRKSAMMAR LISTAN: ”Jag är envis, inte kränkt”

 

Michael finns nu som ett image macro! Skapad av Jack Werner. Du kan göra en egen här.
20120906-234841.jpg

(Tipstack: @SirPrankmonkey)