Kommentarer till Dödsmaskinen

Kommentarer till Jag ska vara i din vardag av Daniel Ishaya

Daniel Ishaya — Thu, 23 Feb 2012 01:14:04 +0000

Det finns väldigt mycket saning i det du skriver… En sak som jag alltid har stört mig på är att denna ”programering” av att mörka är skukar är nått man matas med redan som liten… alla skurkar och onda människor i disneys filmer är mörka eller mörkhåriga… till och med det onda lejonet i lejonkungen är svarthårigt.. och det är alltid den blonda snygga ”white knight” som kommer och rädda en på slutet…
Mänsklig rädsla är programerad att vara på sin vakt när det kommer till okända, annorlunda och nya saker eller människor men det är en neandertalares mentalitet.. när ska vi släppa den typen av tankesätt och vara den bildade typen av folk som 2012 låter oss vara.. se möjligheterna genom att titta långt fram istället för att vingla höger och vänster som när man kör bil och bara tittar precis framför bilen…
Ge det lite tålamod så kommer allt att fixa sig… och jag passar på att avsluta som jag alltid gör i mina föreläsningar…
Jag flydde inte hit till sverige för att bli svensk.. jag flydde hit för att kunna fortsätta vara Daniel Ishaya.. inget mer .. inget mindre…
Föresten… tack för en bra läsning…

Kommentarer till Jag ska vara i din vardag av Argadarja

Argadarja — Wed, 22 Feb 2012 23:15:10 +0000

Flashback gör en mörkrädd och är baksidan av mänskligheten. Hittade en tråd där en gång som på allvar menade att alla kvinnor egentligen vill bli våldtagna och att det är våran högst dröm.

Men åter till den fruktansvärt bra texten du skrivet, så himla bra! Du satte ord på något väldigt många känner, och kom med faktiskt strategier för att förändra det! Bäst du är!

Kommentarer till Jag ska vara i din vardag av Anna

Anna — Wed, 22 Feb 2012 22:22:46 +0000

Bra skrivet. Jag är vit, född 62 och växte upp i ett oblandat Stockholm. Ändå känner jag också en lättnad i städer som London eller varsomhelst där befolkningen är blandad – jag kan bara föreställa mig din lättnad som måste vara ännu större. Idag tänker jag ofta på hur glad jag är över att Stockholm går mot en större mix, om än långsamt, och hur tacksam jag är att mina ungar tycker att det är normalt att folk har olika färg, olika brytning, olika namn, olika vanor.

Jag har inget tålamod alls med människor som dömer andra efter utseendet eller ursprunget. Om en viss subkultur är överrepresenterade i en viss problematik så gäller det ändå inte alla individer i den subkulturen: bara för att unga svenska män är överrepresenterade i bilolyckor där någon blir påkörd och dör så betyder det inte att alla unga svenska män kommer att köra ihjäl någon, eller att inga unga svenska män borde få köra bil.

Varje individ måste stå för sina egna handlingar, och jag måste bedöma varje människa som en individ. Så enkelt tycker jag att det är.

Kommentarer till Jag ska vara i din vardag av Kinga

Kinga — Wed, 22 Feb 2012 21:03:22 +0000

Jag har jobbat med att öka representationen av alla sorters människor i svenska medier bland annat genom att föresläsa för journalister och försöka påverka kolleger på de redaktioner där jag jobbat själv.
Reaktionerna är ibland väldigt starka på denna till synes enkla tanke. Jag har fått höra allt ifrån att man skulle ljuga genom att se till att ens intervjupersoner är blandade – som om de vita männen kom till en genom någon sorts naturlag – till att man ”inte hinner”(?), eller att ”de” inte kan svenska eller såhär: ”Du det var en väldigt arisk enkät”, ”Ja invandrarkvinnor kanske inte får tala med främmande män”, ”Eh va?”, ”Ja alltså om man ska ha en med slöja”. Det sista blottar också ett vanligt problem: många redaktioner har förstått att de borde göra nåt, få har förstått varför, ännu färre klarar att förankra idén hos de anställda.
De två konstigaste motargumenten jag fått till att journalister alls ska ägna sig åt att blanda upp sina intervjupersoner är:
a. ”Och hur behandlas utlänningar i deras länder? Tex kristna diskrimineras i muslimska länder, ha!”
b. ”De har ju sina verksamheter på kvällarna, då jobbar inte vi.”

Kommentarer till Jag ska vara i din vardag av Hanna

Hanna — Wed, 22 Feb 2012 19:58:47 +0000

Det är så sant, Allt som du skriver…
Har tänkt en hel del på det här med att det alltid är ”invandrare ” som klumpas ihop till en massa medan ”svenskar” får vara individer.
Det är så tröttsamt och jag hoppas verkligen att det blir ändring på det snart, det känns ju inte så 2012 direkt?
Jag tror att rasismen är mycket mer utbredd i samhället än vi tror…eller vågar se, och att den visar sig i alla fördomar och normer som finns.
Varför väljer vi (människor) alltid att fokusera på så oerhört korkade saker som vilken hudfärg människor har? Det säger ju verkligen ingenting!!
Tack för bästa texten på länge.

Kommentarer till Jag ska vara i din vardag av sara

sara — Wed, 22 Feb 2012 19:50:07 +0000

Sandra: tror att kollektivet i detta fall handlar om hudfärg mer än nationalitet. Eller att man lätt ser kollektivets deltagare som svenska om de är ljushyade osv, därav ord som ”deras beteende ger dåligt rykte”. vi måste se ALLA svenskars beteende som ”svenskars beteende”, inte bara det beteende som kommer från de som kallar sig ”riktiga svenskar”. Annars gör man bara precis det man inte ska…

Du kan ju vara stolt över dina svenskar nu iallafall, eftersom kawa är svensk TROTS att han har konstigt namn och stor näsa.

Kommentarer till Jag ska vara i din vardag av sandra

sandra — Wed, 22 Feb 2012 13:36:11 +0000

Fast jag måste ju säga att jag skäms när svenskar beter sig dåligt eftersom jag är en del av det kollektivet. Deras beteende gör att jag får dåligt rykte. Likadant är det väl i alla slags grupper/kollektiv man är med i. Så därför skulle jag tycka det var konstigt om inte personer från andra länder skulle skämmas för vad sina landsmän håller på med?? Det är ju så gruppdynamik fungerar. Vi är alla både individer och del i olika kollektiv.

Kommentarer till Jag ska vara i din vardag av Micaela

Micaela — Wed, 22 Feb 2012 10:21:27 +0000

Jag har haft en del funderingar på sistone över begreppet ”invandrare” och hur detta används i Sverige. Dessa funderingar började när vi i ett seminarium i Metod skulle diskutera relevansen hos vissa variabler i en amerikansk enkät. Den variabel som alla högljutt fördömde var variabeln ”RACE”, som kunde besvaras med färdiga kategorier som ”white”, ”black”, ”asian”, ”pacific islander” och ett antal fler. Vi frågade oss: hur KAN man, 2012, dela upp människor i RASER?

Vi (jag) insåg dock snabbt att det bara handlar om hur man benämner olika grupper. I Sverige kallar vi det ”etnicitet”, ett begrepp som enligt statsvetenskapliga forskare (antagligen av fler också) bygger på gemensam kultur och historia. Men det vi tänker när vi pratar om etnicitet är ras, eller åtminstone hudfärg. När man pratar om ”etniska svenskar” tänker man inte främst på en förkärlek för IKEA och förkristnade hedniska högtider, man tänker på råttfärgat hår, vit hy och gråblå ögon.

Dock så är ”etnicitet” också ett ganska laddat ord, antagligen just på grund av detta. Lösningen har blivit att tala om ”invandrare”. Invandrare är ett rasneutralt ord. Men hur används det? Min blonda vän Maria som kom till Sverige från Finland som spädbarn, och alltså ÄR en invandrare, kallas hon någonsin för invandrare? Jag har väldigt svårt att tro det. Däremot Adam från min förra klass, vars familj bott i Sverige i tre generationer bakåt sedan hans släktingar flyttade hit från Eritrea, honom har jag hört själv kallas invandrare vid ett antal tillfällen, trots att han aldrig vandrat varken ut eller in från något land och aldrig har haft ett annat medborgarskap än svenskt.

Det var inte mening att bli så långrandig egentligen och jag bygger väl inte det här på något annat än egna iakttagelser och reflektioner, och än viktigare: mitt eget beteende. Men det jag ville komma fram till är att ordet invandrare är det som ryggmärgsrasismen får sitt uttryck igenom, när man (jag) har ett behov av att beskriva någons hudfärg utan att beskriva hudfärg. HUR ska jag, och många andra, lära mig att sluta dela in människor i den typen av grupper? Jag ger väldigt sällan uttryck för det, men jag delar i mitt huvud in människor i ”invandrare” och ”svenskar” (bland många andra kategorier) och jag hatar och skäms så vidrigt mycket över det.

Men precis som du skriver: VARFÖR envisas vi med att fokusera på de överfallande barnens hudfärg? Jag blir så trött på mig själv och på mänskligheten som är så korkad. (och förlåt för världens längsta kommentar)

Kommentarer till Jag ska vara i din vardag av dd

dd — Wed, 22 Feb 2012 08:51:38 +0000

Du kommer alltid att vara en representant… *fniss*

Kommentarer till Jag ska vara i din vardag av Tommy Håkansson

Tommy Håkansson — Wed, 22 Feb 2012 08:51:33 +0000

Problemet är inte så mycket att allmänheten får uppfattningen att mörkhyade i större utsträckning är kriminella. Problemet är om allmänheten får uppfattningen att de i större utsträckning är kriminella FÖR ATT de är mörkhyade. Den viktigaste myten att spräcka är att kriminalitet handlar om etnicitet, och inse att det handlar om klass. Sen vilken klass de flesta mörkhyade tillhör låter jag er försöka lista ut. (Och jag menar inte att alla från den understa klassen ska dömas på det viset heller, då jag själv anser mig tillhöra den, eller åtminstone se ut som att jag gör det.)

Angående högre blodtryck för svart i USA. Visst, det har kanske att göra med vad du skriver. Men gissar mest på att fattiga äter billigt, och billig mat ofta är den minst hälsosamma. Även där en fråga om klass. Sen kanske de har ännu lite högre blodtryck än vita i samma klass, absolut.