Den ensamma, vita gärningsmannen

Det är skillnad på brott och brott och hur de behandlas. En masskjutning i USA likt den i Las Vegas framställs som ett dåd av en förvirrad spelare vars egentliga motiv är höjt i dunkel. Han som var så snäll, han som gick i kyrkan och han som hade familj, barn och goda vänner. Hur kunde han? Djupare än så blir det inte; man avfärdar det hela som ett vansinnesdåd - ett tillfälligt hjärnsläpp i en annars frisk hjärna.

Vi föreställer oss att det istället varit en svart man som kramat om avtryckarna på alla dessa vapen och tänker oss den efterföljande rapporteringen kring dådet. Terror! Skydd! Något måste göras! Det är dags att ta tag i muslimfrågan! IS! Bygg muren!

Vi hade drunknat i löpsedlar än idag. Varför är det så och hur kan man förändra bilden av olika typer av terrorbrott? varför blir den vite terroristen alltid den ensamme galningen medan den färgade mannen alltid har kopplingar till någon religiös, fundamentalistiskt organisation?

Äsch, det där gäller bara USA . I Sverige är vi mer neutrala och nyanserade i vår bevakning; vi tar inte bladet från munnen förrän alla fakta ligger på bordet och vi hänger oss definitivt inte åt några stereotyper i den mediala bevakningen. Inte?

Den mörka, organiserade terroristen

Kommer ni ihåg den mörkhyade mannen som spred skräck i Malmö för några år sedan där han, med mörkret som skydd, gick omkring och sköt vita personer då han ansåg dessa utgöra ett hot mot hela samhället. En mörkhyad vigilante som, stärkt av hejarop från diverse ljusskygga hemsidor, kunde ta lagen i egna händer, utföra de gärningar som polisen - och samhället - borde tagit tag i för längesedan?

Så klart att ni inte gör. Den mannen existerade inte. Det gjorde däremot en vit man som spred samma skräck - men bland de mörkhyade invånarna och där han så småningom kunde gripas och ställas inför rätta. Namnet var inte Ashmed, Ali eller Tareq - han hette Peter. Rapporteringen från media blev också därefter. Han avfärdades som psykisk sjuk, han var en ensam galning och han agerade helt på egen hand. Man glömde liksom bort att denne Peter var en aktiv man på diverse sidor innehållande högerextrem propaganda och hämtade både mod och inspiration därifrån.

Ponera att det motsatta skett och scenariot varit likt det vi beskrev ovan istället. Förmodligen hade denne ensamme galning varit en del av någonting större, någonting farligare och någonting som måste bekämpas hårdare.

Är vi verkligen helt neutrala vid vår rapportering och kan vi verkligen säga att vi alltid lämnar stereotyperna därhän? Samhället skulle tjäna på att en objektivare bild och där man vågar kalla saker för vad de verkligen är. En terrorhandling är en terrorhandling - även om en det är en vit man som håller i vapnet.

16 nov 2017