Under hösten blossade en stor debatt upp som cirkulerade helt kring det faktum att en films huvudpersoner var mörkhyade. Diskussionen handlade om ifall en film som porträtterade ett gäng unga mörkhyade killar som kriminella var rasistisk eller inte. En diskussion som aldrig skulle uppstått ifall filmens huvudpersoner varit vita. Rädslan var att de som såg filmen skulle få fördomar förstärkta och koppla mörkhyade till kriminalitet. Ett problem som enbart beror på att vi fortfarande bedömer icke-vita som grupp och som något avvikande.
Under valrörelsen 2010 var jag ute och föreläste om diskriminering på massor med gymnasieskolor. På en skola avbröts jag mitt i föreläsning av tre unga killar med blont hår och blåa ögon. De bar alla t-shirts med Moderata Ungdomsförbundets valslogan på. En av dem frågade mig abrupt ”-Vad tycker du om dina vänner som rånar folk på stan?”. Jag frågade vilka vänner det var han menade, han svarade ”-De andra som dig”. Det var väldigt tydligt att han menade invandrare men för säkerhets skull frågade jag honom det och han bekräftade med ett hånleende att det var vad han menade med sin fråga.
Det finns otaliga berättelser om människor som inte tillhör den vita normen som får representera ett kollektiv. Problemet handlar inte om att få frågan om hur araber firar jul när man är kurd, problemet handlar om konsekvenserna av denna kollektivisering. I slutet av september 2010 så misshandlades en 13-årig flicka i slöja av två killar. De överföll henne för att hon bar slöja, något de trakasserat henne för i skolan. De drog upp hennes tröja och rispade henne på magen med nycklar, de försökte dra av henne byxorna och slet fram hennes hår under slöjan. De sparkade på henne när hon låg ner tills hon blödde ur underlivet. Detta är i sig en obeskrivligt grotesk händelse, men det blir ännu värre när man ser till reaktionerna på händelsen.
På forumet Flashback kommenterar en anonym person händelsen såhär: ”Tycker faktiskt inte att det är konstigt att någon gjorde så mot henne, hur hemskt det än låter. Visst det är synd om tjejen, men kanske detta säger en hel del? Kanske är det så att man är trött på att invandrare beter sig illa och helt enkelt ger igen”. Flera andra på forumet stämmer in, några försöker få det till att det är kristna invandrare som ger sig på muslimer. De som tror att det ligger etniska svenskar bakom överfallet talar konsekvent om gärningsmännen som enskilda ruttna ägg, individer som får stå för sina egna handlingar. Den överfallna muslimska flickan får dock stå till svars för all invandring.
Representationsbördan är ständigt närvarande i mitt liv. Andra invandrare döms efter mina handlingar och jag döms efter deras. Vi är många med svart hår och mörkare hudfärg som fått höra av etniskt svenska vänner att vi ”inte är som de andra invandrarna”. Den här kollektiva massan som förväntas agera som en person, alla identiska. Bördan hindrar mig från att slappna av när jag befinner bland etniskt svenska personer. Råkar jag bryta, inte känna till snapsvisan eller veta vad Janssons Frestelse är för något så bidrar detta ytterligare till deras förutfattade bild av invandrare. Så jag är noggrann med mitt uttal, låtsas sjunga med fastän jag inte vet texten och äter av frestelsen fastän jag hatar smaken. Sen blir jag ”en av de bra invandrarna, inte som de andra”.
Amerikansk forskning visar att mörkhyade i USA har högre blodtryck än vita. Som en förklaring till detta anger man sociala faktorer. Att konstant bedömas av andra på grund av sin hudfärg, att konstant behöva representera ett kollektiv och diskrimineras på grund av denna kollektivisering påverkar oss rent fysiskt och ger oss sämre hälsa. Detta när det inte resulterar i hatbrott och våld riktat mot de som inte tillhör den vita normen.
Någon gång om året så reser jag utomlands, oftast blir det till London. Så fort jag sätter min fot i staden så känner jag en lättnad komma över mig. Ingen tittar konstigt på mig eller ger mig misstänksamma blickar när jag går in i en butik. Där är inte mitt namn något väldigt konstigt som man gärna skämtar om, det är bara ett namn. Londonborna är mer vana vid invandring från områden utanför norra Europa än vad vi svenskar är och en svarthårig eller mörkhyad person är inte lika avvikande mot normen. Jag blir lugn på ett sätt jag sällan blir när jag rör mig ute i det offentliga i Sverige. På ett sätt är det väldigt ironiskt att jag behöver resa till ett annat land för att känna mig mer ”hemma”.
Att lätta på representationsbördan är inget enkelt problem att lösa, men det finns några saker vi kan göra för att bidra till lägre blodtryck för en hel del människor. Till att börja med så behöver vi fler icke-vita personer i massmedia, helst utanför sportsammanhang. Ser du en person med slöja, svart hår eller mörk hud på din TV-ruta läsa upp nyheterna istället för att endast se dessa personer spela fotboll eller bli utpekade som skurkar så minskar risken för att du ser dem som något avvikande som ska klumpas ihop. Det mångkulturella samhälle vi lever i måste representeras på ett mer rättvist sätt, mångfalden måste få skina igenom i media.
Det enda som hindrar mig från att känna mig svensk är när någon annan påpekar att jag inte är det. När mitt svarta hår och mitt annorlunda namn inte längre ses som något udda så kommer man inte heller konstant påminna mig om att jag avviker. För att komma dit så måste fler med svart hår synas i TV och radio. Fler udda namn måste fylla platser i politiken och i näringslivet. Människorna som förekommer i reklam som riktas mot den svenska befolkningen är nästan uteslutande vita idag, detsamma gäller för människorna som fyller redaktionerna på våra största tidningar och TV-kanaler. Det är inte en rättvis spegling av det samhälle vi lever i. När icke-vita får bättre representation i det svenska samhället så kommer även representationsbördan att minska. Jag ska vara i din vardag, så att du ser mig som människa istället för en representant.
Ursprungligen publicerad i Galago nr 106.
17 Kommentarer
Problemet är inte så mycket att allmänheten får uppfattningen att mörkhyade i större utsträckning är kriminella. Problemet är om allmänheten får uppfattningen att de i större utsträckning är kriminella FÖR ATT de är mörkhyade. Den viktigaste myten att spräcka är att kriminalitet handlar om etnicitet, och inse att det handlar om klass. Sen vilken klass de flesta mörkhyade tillhör låter jag er försöka lista ut. (Och jag menar inte att alla från den understa klassen ska dömas på det viset heller, då jag själv anser mig tillhöra den, eller åtminstone se ut som att jag gör det.)
Angående högre blodtryck för svart i USA. Visst, det har kanske att göra med vad du skriver. Men gissar mest på att fattiga äter billigt, och billig mat ofta är den minst hälsosamma. Även där en fråga om klass. Sen kanske de har ännu lite högre blodtryck än vita i samma klass, absolut.
Tommy, en enda sak i vad Du skriver vill jag kommentera:
”…och billig mat ofta är den minst hälsosamma.”
Detta stämmer i stort sett och är ett folkhälsoproblem som kanske är större än vi vanligen kan ana.
Jag brukar säga till de som jag vet handlar mat efter pris och röda lappar, att det kan vara oerhört dyrt att handla så, eftersom det troligen kostar några år, kanske tiotals, extra av deras liv – en del av oss vet ju mycket väl hur det står till med innehållet i ‘billig’ mat (gifter, tillsatser etc) plus den totala bristen på hänsyn hos producenterna (där det ofta nog sitter psykopater i högsta ledningen).
En poäng i den här frågeställningen är, att jag tycker mig kunna konstatera, att om man väljer livsmedelsprodukter med olika former av kvalitetsmärkning och i möjligaste mån avstår från animaliska födoämnen, så blir maten mycket billig både med avseende på pris och på livslängden.
Kent Åsberg, Vellinge
Du kommer alltid att vara en representant… *fniss*
Jag har haft en del funderingar på sistone över begreppet ”invandrare” och hur detta används i Sverige. Dessa funderingar började när vi i ett seminarium i Metod skulle diskutera relevansen hos vissa variabler i en amerikansk enkät. Den variabel som alla högljutt fördömde var variabeln ”RACE”, som kunde besvaras med färdiga kategorier som ”white”, ”black”, ”asian”, ”pacific islander” och ett antal fler. Vi frågade oss: hur KAN man, 2012, dela upp människor i RASER?
Vi (jag) insåg dock snabbt att det bara handlar om hur man benämner olika grupper. I Sverige kallar vi det ”etnicitet”, ett begrepp som enligt statsvetenskapliga forskare (antagligen av fler också) bygger på gemensam kultur och historia. Men det vi tänker när vi pratar om etnicitet är ras, eller åtminstone hudfärg. När man pratar om ”etniska svenskar” tänker man inte främst på en förkärlek för IKEA och förkristnade hedniska högtider, man tänker på råttfärgat hår, vit hy och gråblå ögon.
Dock så är ”etnicitet” också ett ganska laddat ord, antagligen just på grund av detta. Lösningen har blivit att tala om ”invandrare”. Invandrare är ett rasneutralt ord. Men hur används det? Min blonda vän Maria som kom till Sverige från Finland som spädbarn, och alltså ÄR en invandrare, kallas hon någonsin för invandrare? Jag har väldigt svårt att tro det. Däremot Adam från min förra klass, vars familj bott i Sverige i tre generationer bakåt sedan hans släktingar flyttade hit från Eritrea, honom har jag hört själv kallas invandrare vid ett antal tillfällen, trots att han aldrig vandrat varken ut eller in från något land och aldrig har haft ett annat medborgarskap än svenskt.
Det var inte mening att bli så långrandig egentligen och jag bygger väl inte det här på något annat än egna iakttagelser och reflektioner, och än viktigare: mitt eget beteende. Men det jag ville komma fram till är att ordet invandrare är det som ryggmärgsrasismen får sitt uttryck igenom, när man (jag) har ett behov av att beskriva någons hudfärg utan att beskriva hudfärg. HUR ska jag, och många andra, lära mig att sluta dela in människor i den typen av grupper? Jag ger väldigt sällan uttryck för det, men jag delar i mitt huvud in människor i ”invandrare” och ”svenskar” (bland många andra kategorier) och jag hatar och skäms så vidrigt mycket över det.
Men precis som du skriver: VARFÖR envisas vi med att fokusera på de överfallande barnens hudfärg? Jag blir så trött på mig själv och på mänskligheten som är så korkad. (och förlåt för världens längsta kommentar)
Fast jag måste ju säga att jag skäms när svenskar beter sig dåligt eftersom jag är en del av det kollektivet. Deras beteende gör att jag får dåligt rykte. Likadant är det väl i alla slags grupper/kollektiv man är med i. Så därför skulle jag tycka det var konstigt om inte personer från andra länder skulle skämmas för vad sina landsmän håller på med?? Det är ju så gruppdynamik fungerar. Vi är alla både individer och del i olika kollektiv.
Sandra: tror att kollektivet i detta fall handlar om hudfärg mer än nationalitet. Eller att man lätt ser kollektivets deltagare som svenska om de är ljushyade osv, därav ord som ”deras beteende ger dåligt rykte”. vi måste se ALLA svenskars beteende som ”svenskars beteende”, inte bara det beteende som kommer från de som kallar sig ”riktiga svenskar”. Annars gör man bara precis det man inte ska…
Du kan ju vara stolt över dina svenskar nu iallafall, eftersom kawa är svensk TROTS att han har konstigt namn och stor näsa.
Det är så sant, Allt som du skriver…
Har tänkt en hel del på det här med att det alltid är ”invandrare ” som klumpas ihop till en massa medan ”svenskar” får vara individer.
Det är så tröttsamt och jag hoppas verkligen att det blir ändring på det snart, det känns ju inte så 2012 direkt?
Jag tror att rasismen är mycket mer utbredd i samhället än vi tror…eller vågar se, och att den visar sig i alla fördomar och normer som finns.
Varför väljer vi (människor) alltid att fokusera på så oerhört korkade saker som vilken hudfärg människor har? Det säger ju verkligen ingenting!!
Tack för bästa texten på länge.
Jag har jobbat med att öka representationen av alla sorters människor i svenska medier bland annat genom att föresläsa för journalister och försöka påverka kolleger på de redaktioner där jag jobbat själv.
Reaktionerna är ibland väldigt starka på denna till synes enkla tanke. Jag har fått höra allt ifrån att man skulle ljuga genom att se till att ens intervjupersoner är blandade – som om de vita männen kom till en genom någon sorts naturlag – till att man ”inte hinner”(?), eller att ”de” inte kan svenska eller såhär: ”Du det var en väldigt arisk enkät”, ”Ja invandrarkvinnor kanske inte får tala med främmande män”, ”Eh va?”, ”Ja alltså om man ska ha en med slöja”. Det sista blottar också ett vanligt problem: många redaktioner har förstått att de borde göra nåt, få har förstått varför, ännu färre klarar att förankra idén hos de anställda.
De två konstigaste motargumenten jag fått till att journalister alls ska ägna sig åt att blanda upp sina intervjupersoner är:
a. ”Och hur behandlas utlänningar i deras länder? Tex kristna diskrimineras i muslimska länder, ha!”
b. ”De har ju sina verksamheter på kvällarna, då jobbar inte vi.”
Bra skrivet. Jag är vit, född 62 och växte upp i ett oblandat Stockholm. Ändå känner jag också en lättnad i städer som London eller varsomhelst där befolkningen är blandad – jag kan bara föreställa mig din lättnad som måste vara ännu större. Idag tänker jag ofta på hur glad jag är över att Stockholm går mot en större mix, om än långsamt, och hur tacksam jag är att mina ungar tycker att det är normalt att folk har olika färg, olika brytning, olika namn, olika vanor.
Jag har inget tålamod alls med människor som dömer andra efter utseendet eller ursprunget. Om en viss subkultur är överrepresenterade i en viss problematik så gäller det ändå inte alla individer i den subkulturen: bara för att unga svenska män är överrepresenterade i bilolyckor där någon blir påkörd och dör så betyder det inte att alla unga svenska män kommer att köra ihjäl någon, eller att inga unga svenska män borde få köra bil.
Varje individ måste stå för sina egna handlingar, och jag måste bedöma varje människa som en individ. Så enkelt tycker jag att det är.
Flashback gör en mörkrädd och är baksidan av mänskligheten. Hittade en tråd där en gång som på allvar menade att alla kvinnor egentligen vill bli våldtagna och att det är våran högst dröm.
Men åter till den fruktansvärt bra texten du skrivet, så himla bra! Du satte ord på något väldigt många känner, och kom med faktiskt strategier för att förändra det! Bäst du är!
Det finns väldigt mycket saning i det du skriver… En sak som jag alltid har stört mig på är att denna ”programering” av att mörka är skukar är nått man matas med redan som liten… alla skurkar och onda människor i disneys filmer är mörka eller mörkhåriga… till och med det onda lejonet i lejonkungen är svarthårigt.. och det är alltid den blonda snygga ”white knight” som kommer och rädda en på slutet…
Mänsklig rädsla är programerad att vara på sin vakt när det kommer till okända, annorlunda och nya saker eller människor men det är en neandertalares mentalitet.. när ska vi släppa den typen av tankesätt och vara den bildade typen av folk som 2012 låter oss vara.. se möjligheterna genom att titta långt fram istället för att vingla höger och vänster som när man kör bil och bara tittar precis framför bilen…
Ge det lite tålamod så kommer allt att fixa sig… och jag passar på att avsluta som jag alltid gör i mina föreläsningar…
Jag flydde inte hit till sverige för att bli svensk.. jag flydde hit för att kunna fortsätta vara Daniel Ishaya.. inget mer .. inget mindre…
Föresten… tack för en bra läsning…
Bra artikel, Kawa! En sak som jag ibland undrar (varning för OT) när någon är klarsynt, som du är, och verkligen ser diskrimineringen: Tänker de någonsin på det ursprungsfolk i Sverige som blivit diskriminerat i århundraden? Jag menar förstås samerna. Jag sätter ingen oförrätt mot någon annan och det är ingen tävling i orättvis behandling. Men vore det inte läge att någon gång göra gemensam sak? Diskriminering i Sverige har inte bara med hudfärg att göra. Och hela samhället skulle vinna på att ingen diskriminering fanns.
Jag tror att det här utanförskapet som många människor med svart hår och mörkare hudfärg känner är en del av en generationsproblematik. Utomeuropeisk invandring är förhållandevis ny i Sverige och många äldre och medelålders är misstänksamma. Men jag är övertygad om att när 90- och 00-talisterna växer upp och blir de som styr och ställer i samhället kommer det här problemet att bli avsevärt mindre. Min son, född 1995, noterar inte ens om någon är mörk eller ljus, svart eller vit. Han ”bedömer” dem efter hur de är som personer, inte efter hur de ser ut eller var de kommer från. Vi är mitt inne i en implementeringsprocess, den tar sin tid men det kommer att bli bättre. Det är jag övertygad om. Rom byggdes inte heller på en dag.
Rasism är inte en generationsfråga, den frodas för att man skjuter på problematiken med att hänvisa till att det rättas i framtiden. Din son ser inte idag fysiska skillnaderna, men det kommer samhället hjälpa honom med, dessvärre. Enda gången man kan hoppas på ändring och förbättring är att det omvända uppstår, det vill säga skicka iväg SD representanter till Japan och bli behandlade som ”gajin” några år. Rasist är man när man har en massa vanföreställningar och åsikter om sådant man inte är bekant med.
Bra antirasistisk artikel!
Apropå den amerikanska studien om blodtryck. Det finns en holländsk studie som visar att holländska män av marockanskt ursprung löper sex gånger större risk än etniska holländare att drabbas av schizofreni. Andra generationens marockaner löper elva gånger större risk (!) enligt samma studie, om jag minns rätt.
Det finns inget entydigt som pekar ut den holländska rasismen till denna epidemi av schizofreni. Men jag tror att man måste vara naiv om man bortser från att den mångåriga demoniseringen av nordafrikanska män ute på den europeiska kontinenten bokstavligen sätter sig i huvudet på människor.
Man ska dock komma ihåg att dessa sjuka män är ganska få till antalet.
Sandra. Är inte din känsla av kollektiv skuld för att du föddes som etnisk svensk lika trångsynt som att klassa alla med mörkare hudfärg som skurkar?
Generalisering är alltid kass. En individ bör endast bedömas utifrån sina handlingar, inget annat. Problemet med misstänksamhet mot det som inte stämmer med den egna klanens, etnicitetens, fotbollslagets, religionstillhörighet eller politisk hemvist är vanligare än vi vill erkänna. Men att från snällisternas, dvs vänsterliberaler eller flumhörnans profeter under så lång tid sett mellan fingrarna för att även invandrare med mörkt skinn kan bete sig som svin har skapat denna situation. Istället för att tala klarspråk så går folk och knyter näven i fickan på var sin sida staketet och gör så att kitteln kokar över… Knasigt tycker jag.
Vad är det för primitiva hålor ni kommer ifrån?
Tittar folk verkligen på dig med en blick av skräck? Jag tror inte på det och om det är sanningen så är det inte sanningen i Malmö. Och sluta prata om vit, vad är vit? Ena stunden frågar man sig vad svenskar är sen helt plötsligt finns svenskar när de handlar om t.ex. Zlatan eller Jan Guidetti då de gör något ”Osvenskt”.
Folk får bestämma sig.
För övrigt så undrar jag hur vi ska få in mer ”icke nord europeer” i tv när de utgör en bråkdel, kanske 4-5% max.
Och varför talar aldrig någon om den skånska gruppen i Sverige? Ni tar aldrig oss seriöst, ni svenskar. Ja, jag är seriös när jag talar så här.
Svensk jävlar.
En Trackback
[...] många invandrare kämpar med är “representationsbördan” att få klä skott för alla invandrare i allt från enskilda samtal till [...]