Ska Landstinget finansiera kosmetiska behandlingar?

Frågan om vad som bör bekostas med statliga medel är ständigt aktuell och inte minst i dagens prekära läge och politiska turbulens så blir det extra tydligt att det finns en skillnad mellan blocken (i den mån det nu fortfarande går att tala om block). Ska exempelvis museér vara avgiftsfria och betalas av staten eller ska varje besökare betala för ett besök ur egen ficka?

Klart står att antalet besökare ökade då ett besök på ett museum var fritt jämfört med då ett besök kostade pengar. Här handlar det således om prioriteringar. Vill vi spara pengar genom att dra in på kultur och därmed också få ett folk som saknar viss bildning; är vi beredda att göra olika museum till en plats exkluderade för de med pengar eller ska kulturen finnas för alla. Vi tar ingen ställning i frågan utan vi anser bara att den är väldigt intressant. Detsamma kan sägas om frågor som rör vården. Det är i Sverige en självklarhet att få den vård man behöver och där man ser att notan betalas av oss alla via skatten.

Att bli sjuk är inget val man gör, detsamma gäller kroppsliga defekter eller skador - även om livsstilen kan påverka så väljer man inte att tvingas söka hjälp. Där måste en räddning finnas och det måste finnas ett nät som fångar upp.

Åderbråck går att behandla - vem betalar?

Men, var drar man gränsen? Många lider av olika åkommor som skapar komplex; komplex som i sin tur är hämmande i det sociala livet och som blir synnerligen begränsande i vardagen. Åkommor som kan botas och som går att operera - frågan är vem som ska betala? Ska Landstinget betala för en person som lider av generande hårväxt eller av åderbråck? Båda dessa åkommor går att behandla och med fina resultat som, utan tvekan, leder till en enklare vardag för den som blivit opererad.

Vad gäller åderbråck så handlar det dessutom om att man i vissa fall också tar kostnaden från Landstingets sida. Ett åderbråck som medför olika komplikationer - tyngdhetskänsla, svullnader, bensår, eksem och så vidare - kan opereras med en nota som betalas av oss alla; handlar det däremot om åderbråck i den skepnad vi känner åkomman i fråga - ringlande vener på benen eller blå nät - så får man vackert, som patient, betala ur egen ficka.

Orättvist? Vi tar återigen inte ställning till om detta är rätt eller fel: vi säger bara att åderbråck påverkar vardagen och att det dessutom drabbar många - ungefär var tredje person. Då kostnaden för en operation ligger runt 20.000 kronor så är det en väldigt stor utgift för många att ta. Frågan blir då: är åderbråcksbehandlingar enbart till för personer med större plånböcker eller för alla? Kanske kan man dra en linje rent inkomstmässigt vid urvalet? Då vården trots allt finns så bör den också - liksom kulturen - vara för alla.

26 feb 2019