Etikettarkiv: Politik

Screen_shot_2011-12-08_at_10.51.42_AM

Nu blir det reklam

Föreställ dig att promenaden till jobbet eller bussresan till skolan skulle kantas av konstverk. Föreställ dig att natur och arkitektur får vara i fokus, föreställ dig ett lugn som kommer av att inte konstant bombarderas av budskap och bilder. I São Paulo, Brasiliens största stad, så är det verklighet. Där har man nämligen förbjudit all utomhusreklam, och jag undrar om det inte är dags att vi hämtar lite inspiration från dem.

Bussar, tåg och tunnelbana är täckta i reklambudskap, stora reklamskyltar står längs vägen eller på husväggar. Löpsedlar som skriker om den senaste skandalen, annonser på sociala medier mellan dina bekantas uppdateringar. TV-, radio- och tidningsreklam, vårt samhälle fullkomligen drunknar i marknadsföringen av produkter och tjänster. Jag tror få människor, inklusive jag själv, har ifrågasatt behovet av all den här reklamen. För det är inte en naturlag utan dess närvaro i våra liv styrs som så mycket annat av politiken.

Det finns flera positiva aspekter av att slippa reklam överallt. Det finns en normaspekt till det hela, mycket reklam objektifierar kvinnor och upprätthåller sjuka kroppsideal. Reklam upprätthåller ofta bilden av män och kvinnor som fundamentalt olika och kärnfamiljen som det enda alternativet. Det uppmuntrar också en konsumerism och ett slöseri av resurser i en värld där vi hotas av klimatförändringar som en följd av just detta. Det handlar alltså inte bara om förbättrad miljö för våra sinnen, utan också för vår planet.

Att vara emot reklam är ingen okontroversiell åsikt. Tvärtom skulle jag säga att det är en åsikt som sticker i ögonen, kanske mer än vad reklamen själv gör. Att marknadsföra sig med annonser ses som enda sättet för många att få in intäkter, vilket jag skulle säga är en rätt begränsad syn på marknadsföring. Snarare är det rekommendationer och tips från bekanta som spelar störst roll i våra val än om vi ser en riktigt snygg reklamskylt. Istället kan reklam snarare verka avskräckande, med gratistidningar som är mer reklam än redaktionellt innehåll och TV-kanaler jag aldrig ser på för att de bryter för reklam konstant.

På många sätt är det trist att motstånd mot reklam ses som något radikalt och omöjligt. Överlag verkar allt fler känna att vi har mindre makt över det offentliga utrymmet, men det är inte sant. Det offentliga utrymmet är vårt att styra över, vi väljer politikerna som beslutar kring uppförandet av reklam, och därmed också nedtagandet av reklamen. Det handlar som så mycket annat om att vi helt enkelt väljer rätt politiker, om nu någon vågar vara så modig och driva på för mindre reklam och ett friare offentligt utrymme.

 

 

Texten publicerades ursprungligen i Tidningen Folket.

Ett farväl till Vita Kränkta Män

starten

En tisdag i oktober 2011 fick jag för mig att starta en sida på Facebook. Jag hade för tusende gången fått en intetsägande, aggressiv och rent ut sagt skrattretande kommentar från en vit heterosexuell man som brann för rätten att säga negerboll. Jag var trött på att pedagogiskt förklara om och om igen något som dessa män aldrig någonsin lyssnade på, läste eller tog till sig. Jag orkade inte längre med att varje kommentarsfält var fyllt till brädden av kvinnohatare och rasister. Jag bestämde mig för att bygga en egen oas i detta hav av hat. En plats där förtryckarna inte var välkomna, någonstans där antirasister, feminister och andra som kämpar för ett jämlikt samhälle kunde samlas och andas ut. Skratta. Äntligen skratta åt all idioti som man tvingades bemöta.

16

Jag planerade inte så mycket. Jag ville bara dela med mig av de knäppa kommentarerna och artiklarna jag stötte på. Samtidigt ville jag belysa hur åsikterna var del av en större struktur. Det var inte svarta lesbiska kvinnor med funktionsnedsättningar som dominerade kommentarsfälten med sina påhopp. Nej, det var vita män. Jag kunde ha valt ett mindre spetsigt namn, jag kunde ha kallat sidan ”En nyanserad problematisering av de rasistiska och patriarkala strukturer som vi alla bidrar till att upprätthålla”. Men jag hade somnat innan jag ens hade kommit till tredje ordet i den meningen. I humorns tecken så valde jag det mer kontroversiella ”Vita kränkta män”.

De vita män som spydde ur sig hatiska kommentarer på nätet hade ofta på sig specialdesignade offerkoftor som bekvämt ignorerade att samhällets strukturer och normer ständigt knuffar dem framåt. Minsta motgång skylls på invandrare, kvinnor eller bögarna. Med ”Vita kränkta män” så vändes nu steken, istället för att lägga ansvaret på offren för deras hat så skiftades fokus till de vita män som låg bakom hatet.

20

Sidan växte snabbt. Det verkade som att jag hittat något som många kände igen sig i och kunde relatera till, såväl de vita kränkta männen och deras offer. De första sex månaderna drev jag sidan helt anonymt, precis som med de som citerades på sidan så var inte individerna det viktiga utan strukturerna bakom. Men snart blev det omöjligt att hålla det hemligt, så jag bestämde mig för att träda fram. Detta ledde till två saker. Först och främst så fick jag en enorm och överväldigande positiv respons från alla möjliga håll. Men jag blev också en måltavla. Hot och trakasserier från rasister och sexister började komma in.

Jag har tappat räkningen på antalet polisanmälningar jag gjort. Trots de många och ihålliga försöken att skrämma mig till tystnad så har jag bara blivit än mer stärkt i min kamp mot hatet. Mycket tack vare alla de fina antirasister och feminister som tagit kampen när jag inte orkat. Den senaste tiden har antidemokraternas våldsamma jakt på journalister och meningsmotståndare uppmärksammats av bland annat Åsa Linderborg. Hon är otroligt stark som vågar berätta om sina erfarenheter, länge var jag rädd för att dela med mig av mina. Efter att jag samtalat med andra i liknande situationer så har jag kommit fram till detta: oavsett hur mycket hat och hot jag än får, så är de alltid mindre våldsamma och färre än det som drabbar kvinnor som uttalar sig om jämställdhet.

andershotar

När jag blickar tillbaka på den här tiden så är det inte hoten jag kommer minnas. Jag kommer att minnas hur diskussionen om rasism, sexism och hot på nätet breddades. Vita kränkta män blev uppmärksammat i våra största dagstidningar och i TV. Alla möjliga krönikörer, bloggare och tyckare har sagt sitt om ämnet. Ramarna har flyttats, nu är det mycket enklare att prata om personerna bakom hoten och påhoppen. Men framförallt har tiotusentals skrattat. Vi har tillsammans mött det massiva, mörka hatet och skrattat i dess ansikte. Vi valde glädje istället för ilska. Nu har det blivit dags för mig att göra ett annat val också.

Jag har beslutat att lämna Vita kränkta män. Sidan tar mycket tid och energi att moderera och jag vill lägga den tiden och energin på nya projekt. Samtidigt som Vita kränkta män exploderade i popularitet så startade jag även Genusfolket som jag nu kommer lägga mer fokus på. Jag kommer att lämna över Vita kränkta män till några personer som kommer att driva den vidare själva.

Tack för alla roliga bilder, kommentarer och hälsningar. Tack för allt stöd. Nu säger jag farväl till Vita kränkta män. När vi träffades var jag arg, frustrerad och ledsen, nu lämnar jag dig med ett leende på läpparna.

Den nya samhällspyramiden

I en diskussion om kollektivavtalets fördelar så kläckte någon ur sig att det bästa skyddet mot låg lön var utbildning och arbetsvilja. Ett påstående som Markus Uvell, VD för högersmedjan Timbro ställde sig bakom. Utbildning är definitivt ett bra sätt att få högre lön (såvida du inte är invandrare eller kvinna). Vi vet också att de där som slavar ihjäl sig i tredje världen för att skapa allt som höjer vår livskvalité helt enkelt inte har tillräckligt mycket arbetsvilja.

Därför har jag nu producerat en ny, mer rättvis, samhällspyramid som visar hur världen egentligen ser ut. Klicka för stor bild.

Snälla Timbro, stäm mig inte för detta. Jag har inte tillräckligt mycket arbetsvilja för att ha råd med en bra advokat.

Musik som partipropaganda – eller hur jag lärde mig älska skämskudden


Bilden föreställer Mange Schmidt. Han påstås vara musiker.

Jag har hittat ett nytt sätt att tortera mig själv och ge uttryck åt min självdestruktiva sida. Jag har lyssnat på partipolitisk propagandamusik. Nej, det är inte Internationalen vi talar om. Det är… ja, lyssna och hör själva.

httpv://www.youtube.com/watch?v=1BxS-C01OMU

En låt som inte bara dryper av klasshat (riktat nedåt) utan som också rent visuellt gör en spyfärdig när en ungmoderat i alldeles för tight T-shirt skuttar runt hög på energidryck och låtsasbrölar ut toner på en frekvens som ger alla i närheten med över 75 IQ akut diarré.

httpv://www.youtube.com/watch?v=ELqQs_95kL8

Om det flyter låt det flyta rappar Mange Schmidt och det enda jag kan tänka på är en bajskorv i bubbelpoolen.

httpv://www.youtube.com/watch?v=ri26s2R-P30

Nej, bara nej.

httpv://www.youtube.com/watch?v=NXl6bu_WtO8

Kom tillbaka Dogge, allt är förlåtet. Trolin, som är politiker, bjuder på denna fantastiska rad:  ”Politiker tuggar, om ditt och datt
Man fattar inte vad dom säger, man tror dom fått fnatt”.  Det är alltid kul när politiker spär på politikerföraktet och låtsas vara något annat än politiker själva. Utöver barnboksrimmen så är det bästa i låten denna beta-version av Vill du ligga med mig då?: ”Alla lovar fett, och säger dom har rätt, Men vem har din rygg, när du är ensam i natt”. Ja, han rimmade just fett på rätt och natt.

httpv://www.youtube.com/watch?v=gLcsVMCgIm4

Kartellen backas visserligen inte av något parti men det känns som att denna spelats friskt hos alla medlemmar i Ung Vänster.

httpv://www.youtube.com/watch?v=qqCc4lVZFV8

Detta är den bästa politiska schlagerlåten. Ni får själva bedöma om det är en komplimang eller ej.

httpv://www.youtube.com/watch?v=GI6cLX81rSU

Den här låten gör mig deprimerad. Jag kanske har fel men borde inte politiska kampanjlåtar vara lite peppiga och glada? Den här får mig att vilja lägga mig i badkaret, skära upp handlederna och gråtsjunga Internationalen tills allt blir svart.

httpv://www.youtube.com/watch?v=wlzJ5bkOb1U

Sist men absolut pinsammast. Niklas ”Nosferatu” Wykman, före detta ordförande för Moderata Ungdomsförbundet, rappar ”Upp med tändarna!”. Hans text innehåller ett fantastiskt anti-rasistiskt budskap med rader som ””varför kallar du Ali för lat?” och en uppmaning till Jimmie att sluta kalla hans vänner för tjuvar, ty de är alla vita, svarta, blåa, gula. Det finns ingen skämskudde stor nog att dölja sekundärskammen jag känner när jag lyssnar på denna låt.

För mer om politisk musik:

Stoppa deportationen av Marzieh Kamangar

 

Innan jag kom till Sverige bodde jag och min familj i ett guerillaläger i Kurdistan. Mina föräldrar var medlemmar i en frihetsrörelse som blivit bannlyst av den iranska regimen och vi levde under ständigt dödshot. När jag var fyra år gammal blev en man ihjälskjuten bara hundra meter från bostaden jag befann mig i. Den mannen var farbror till en kvinna vid namn Marzieh Kamangar.

Marzieh har bott i Sverige sen tre år tillbaka, hon är politisk flykting och liksom min familj har även hon ett dödshot väntande på sig ifall hon återvänder till Iran. Vilket hon nu kommer att göra mot sin vilja. Migrationsverket har beslutat att deportera henne och just nu befinner hon sig i förvar i Märsta. De har meddelat henne att utvisningen kan ske redan idag. Det enda som kan rädda henne nu är ett brett folkligt uppror och att media uppmärksammar fallet. Så jag ber er om hjälp, hjälp mig att hjälpa Marzieh. Jag har telefonnummer direkt till Marzieh själv, hon talar främst kurdiska men förstår lite lätt svenska. Berätta för så många ni kan, sprid vidare länken till denna text, ring en journalist, bidra med det ni kan för att förhindra att en kvinna skickas in i döden för att hon engagerat sig politiskt.

 

Mer information om Marzieh Kamangar finns även i Facebookgruppen. Denna information är därifrån:

Marzieh är en 31-årig kurdisk kvinna som har flyttats till Migrationsverkets förvar i Märsta i väntan på utvisning. Hon kommer från en familj där 15 personer, därav hennes far och två farbröder, har avrättats av den Iranska regimen på grund av kampen för frihet och demokrati. Marzieh är själv politiskt aktiv och har stöd från flera politiska partier. Genom att utvisa Marzieh dömer Migrationsverket och den svenska regeringen henne till döden. Vi kräver att Marzieh ska få stanna kvar i Sverige.

Tack på förhand.

UPPDATERING (25/5 17:30)

En av Marziehs bekanta har hört av sig med mer information om hennes situation:

Familjen förföljdes och trakasserades av regeringen under hela hennes uppväxt. Hon är själv politiskt aktiv och har stöd från flera kurdiska och iranska politiska partier. Hon tvingades lämna Iran och sina två barn för tre år sedan och fly till Sverige. Sedan i söndags sitter hon i migrationsverkets förvar i Märsta och väntar på utvisning. Utvisningen är lika med döden för henne först och främst på grund av hennes politiska situation men även för att hon lämnade sin man i Iran och det kan leda till att hon straffas enligt sharia lagen.

 

UPPDATERING 28/5:

 

Gurgin Bakircioglu har skrivit en riktigt bra krönika om Marziehs situation, den går att läsa här: Berätta vidare om Marzieh

Riksdagsledamoten Amineh Kakabaveh (V) och Kurdo Baksi har skrivit på SVTDebatt om Marzieh: Om Marzieh utvisas till Iran kommer hon att dödas

 

UPPDATERING 30/5

 

Nu har fler uppmärksammat Marzieh Kamangar och hennes situation.

I ett gemensamt upprop som presenteras hos Tidskriften Bang: Låt Marzieh Kamangar stanna i Sverige

Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige: Roks i gemensamt upprop: Låt Marzieh Kamangar stanna i Sverige

 

UPPDATERING 31/5

Jag har gjort ett gästinlägg på Flyktingbloggen där jag skriver mer utförligt om Marzieh: För Marzieh är utvisning lika med döden.

 

UPPDATERING 3/6

Demonstrationen gick väldigt bra och Medievärlden uppmärksammade den: Protest mot utvisning.

Även Beyan.net har publicerat artikeln från Flyktingbloggen: Beyan.net

 

Jag har just talat med Marzieh och det verkat som att utvisningen kommer att äga rum ändå. Vi försöker fortfarande få större media att uppmärksamma fallet men det är väldigt tufft. Det här säljer inga lösnummer. Ifall någon som läser detta kan hjälpa till, känner någon eller kan skriva själv, snälla hjälp Marzieh.

MASSPROTEST: Skicka ett fax till Migrationsverket i Märsta på detta nummer: 010-4852487

Skriv bara en kort mening, till exempel: ”Skicka inte Marzieh till döden. Låt henne stanna i Sverige.”

Snälla, hjälp oss göra detta! Det finns flera tjänster på nätet som låter en faxa gratis ifall man inte har fax hemma. Det är vår sista utväg.

 

UPPDATERING 16/6

Det har nu kommit ett datum för utvisningen. Tisdagen den 21:a Juni, klockan 14:30 kommer Marzieh Kamangar skickas till en väntande dödsdom i Iran.

Sprid ordet, gör vad du kan för att hjälpa oss stoppa denna orättvisa.

 

UPPDATERING 17/6

 

Marzieh får stanna!

Tack alla som hjälpt till, alla ni som varit där varje steg på vägen. Idag släpptes hon ut ur förvaret, Marzieh får stanna i Sverige.

Ni har hjälpt till att förhindra att en kvinna skickas till en säker död. Det finns inga ord som kan beskriva den tacksamhet jag känner.

 

Jag har talat med henne och hennes kontaktperson. Migrationsverket ansåg att hon saknade trovärdighet och litade då inte på att hon varit politiskt aktiv i Iran. Men efter att så många privatpersoner och delar av media uppmärksammat fallet och lyft hur Marzieh även varit politiskt aktiv här i Sverige så ansåg de att det fanns skäl nu att ge henne asyl i landet. Hon är överlycklig och säger hela tiden att det är tack vare er, alla ni som hjälpte till. Hon vill att jag berättar det för er, hon vill tacka er alla.