Traditionen lever

Varje gång en högtid närmar sig så blossar det upp. Vår tradition är hotad. Vi får inte sjunga nationalsången längre, vi får inte gå i kyrkan på skolavslutningen längre, vi får inte klä ut oss till pepparkaksgubbar längre. Skepnaderna varierar, men mönstret är alltid likadant. Någonstans har man hört att något hänt, obekräftade rykten blir till sanning blir till slagträn blir till murar mellan vi och dem.

En person gör fel och förbjuder något i en släng av missriktad välvilja. Det rättas snabbt till men det är för sent. Du kanske bara ser att en person som ville väl gjorde fel men vi ser vad som egentligen händer. Vår identitet, nej, hela vår nation är hotad. Nu kan vi inte fira vår tradition längre, för de har bestämt att vi gör fel då. Vilka är de som har bestämt? Det vet du, det vet jag. Men vi får inte säga det, för då är vi det där förbjudna som alla vet att vi inte är egentligen. Rasister. Jag är inte rasist. Men vi vet vilka som bär skulden. Och vi vet vad som är rätt sak att göra. Det rationella och logiska är inte att säga att en person gjort en missbedömning, det korrekta är att förvandla det till att vårt samhälle är på väg att rasera och våra traditioner är förbjudna.

Så fortsätter det. Gång på gång på gång. Först tar man den missriktade välviljan och förvandlar det lilla till en nationell angelägenhet. Sen slår man det över huvudet på alla som säger emot, har ni antirasister inget viktigare för er? Varför bryr ni er så mycket om jag säger det här ordet, om jag sprider det här ryktet, om jag misstänkliggör invandrare och förvandlar en obetydlig händelse till ett argument mot invandring? Ja, varför bryr vi oss?

Det har varit på det här viset nästan hela mitt liv. Mina första år i Sverige var det likadant, jag fick stå till svars för att någon, någonstans, hade upplevt att de inte fick fira en tradition på grund av invandrare. Jag har beskyllts för allt ifrån att hindra svenskar från att tycka om sitt land till att sjunga nationalsången, äta julskinka, fira midsommar och baka pepparkaksgubbar. Om man bortser från det faktum att dessa människor konstant exkluderar mig ur svenskheten så undrar jag, vad är det som hindrar dem?

Mitt folk har förbjudits av statsmakter från att fira sina traditioner, i vissa länder får vi inte ens tala vårt eget språk. Mitt folk har aldrig vikt sig, vi firar våra traditioner trots de mord och fördrivningar som drabbat oss som ett resultat av detta. Här i Sverige, finns det inget som hindrar någon från att fira sina traditioner. Jag har firat vad många skulle kalla en traditionell jul, jag har firat med muslimer fast jag själv är ateist, jag har firat med att spendera hela julen framför datorn utan att sätta upp minsta lilla juldekoration. Den enda gången jag känt att mitt firande varit fullständigt accepterat var när jag firade på ett sätt som var traditionellt. Det svenska samhället och staten gynnar och upprätthåller den traditionella svenska julen. Vi sänder mässor direkt från kyrkan i våra största TV-kanaler. Varje partiledare håller ett jultal. Hela samhället ställer om för att fira en traditionell jul.  Jag upprepar, det finns inget som hindrar dig. Det upplevda hotet och hindret som många ser finns egentligen inte. Det är bara ett slagträ. Ett slagträ mot de som ser ut som jag.

Jag är trött från att konstant behöva värja mig mot slagen. Det är frustrerande och det gör ont. Jag är trött på att konstant behöva förklara, ständigt argumentera mot alla dessa små frågor som blåser upp till orkaner. Det tär på mig, sliter mig i bitar. Det slukar energi jag så desperat behöver för att orka existera i ett samhälle som på många sätt är omänskligt. Men det finns hopp.

När jag inte orkar, så orkar någon annan. När jag är trött från slagen så ställer sig någon annan i vägen och tar mina slag åt mig. Det finns många människor som inte är rädda, som inte känner sig hotade och som firar en tradition mycket äldre än våra nationsgränser. En tradition av medmänsklighet,  öppenhet och empati.

Fira dina traditioner som du vill, jag tänker fortsätta fira mina. Jag hoppas att du vill fira med mig. Jag hoppas att jag får fira dina. Inget hindrar oss. Traditionen lever.

131 reaktion på “Traditionen lever

  1. Fredrik Larsson

    Kan det vara så bedrövligt att det nationella självförtroendet är så dåligt att man ser spöken på ljusan dag? Sverige har ju en tradition(!) av att ha importerat det mesta som skulle stå för snille och smak, duktigt motarbetat av Gustaf III, Svenska Akademin och andra som ansett att vi visst kan göra kultur på Svenska!

    Men så hade vi förstås götiscismen, Ossiannilsson och alla de som tyckte att Svenskt var bäst för att det var… bäst! Och Svenskt! Problemet är ju bara att alla andra då rimligen måste vara sämre… och det brukar vara svårt att lyckas övertyga dessa om just den lilla detaljen!

    Blott Sverige Svenska krusbär har! Svenska blir de för att de växt i Sveriges klimat. Inget klingar väl mera Svenskt än en riktig polska, vår importerade polonäs som korsbefruktades med trösklogar och ljusa sommarnätter… eller Erik Franks Novelty Accordion, från ett Hagström fabricerat i Älvdalen efter Italienskt recept…

    Och jag vågar hävda att blott Sverige Svenska muslimer har! Exakt vad det innebär kanske inte är glasklart än, men snart nog, i backspegeln… Vågar vi bara tro på att vår svenskhet visst klarar att absorbera det mesta, att den dessutom visar sin funktionalitet en dag som denna och att det definitivt finns plats för allt och alla, här och nu, så kommer inget att urarta. Det kommer att lösa sig alldeles utmärkt, precis som det gjort förr…

    Svara
    1. Annika

      Herregud vem är svensk egentligen??!! Måste ju ändå vara Finland …eftersom Finland var svenskt i nästan Tusen år..och när vi förlorade Finland till Ryssarna 1809…så var ryssarna lika grymma som Röda armen var i Dresden 1945.., då de massmördade misshandlade våldtog, 10 tusentals kvinnor allt ifrån 8år till 99..; än i dag pratas det om de ensamma tyska barnen. 1809 var ryssarna lika grymma när de brände ner Sverige de i precis rensade sopade rent stad till stad allt ifrån norr i Haparanda till Skåne i Norr. De brände ner by efter by..ja städer då…eftersom befolknings mängden då är som det är som byarna i dag i Sverige. Jo ryssarna är grymma så även i ishockey :)

      Svara
      1. Mupp

        Finland var en del av det svenska riket i ca. 600 år. Inte 1000 år. Vill dessutom påminna om att svenska trupper sysslat med samma sak i Ryssland före det. Det ursäktar INGET, men du kan ju låta bli att vara historielös. Men du skojade väl du din skojeriskojande skojare.

        Svara
  2. Anna

    Men en sak är ju sann och stämmer, Skolerna går inte till kyrkan längre och sjunger inte heller nationalsången på skolavslutningar som för mig när jag var liten var en självklarhet. Du kan ju inte säga att allt är bara rykten för så är det inte. Och jag tycker själv att de som kommer till sverige ska inte få ändra sverige på det sättet.

    Svara
    1. Kawa Zolfagary Inläggsförfattare

      Hej Anna,

      Nej, det stämmer att skolor inte går i kyrkan längre och det är för att vi har en läroplan som tydligt säger att vi ska ha en separation mellan kyrka och stat. Det är inget konstigt alls utan tvärtom väldigt bra. Du är fri att gå i kyrkan hur mycket du vill utan att skolan, som är något alla barn måste gå i, tvingar andra till vissa ”traditioner”. Det låter på dig som att du inte är nöjd förrän staten firar dina traditioner åt dig.

      Jag får ändra Sverige hur mycket jag vill, för det här landet är lika mycket ditt som det är mitt.

      Svara
      1. Håkan Bylund

        Jag vill bara upplysa att vi har aldrig gått till kyrkan på skolavslutningar utom i undantagsfall, de har skett i klassrummen. Och inte sjöng man nationalsången eller kungssången på avslutningarna heller. Jag förstår inte varför de gamla traditionerna inte duger längre utan man måste skapa en ny; med präst även. Jag gick i skolan 1954-1967.
        P.S 1952 flyttades ansvaret för den obligatoriska skolan över från kyrkofullmäktige till kommunen. Inte tidigare heller hade man skolavslutning i kyrkan.

        Svara
        1. Lars

          Jag instämmer med Håkan, jag gick i grundskola 1969-1978 och kan inte påminna mig att vi var i kyrkan någon gång, eller sjöng nationalsången på skolavslutningar. Vi höll avslutningarna i klassrummet eller en aula eller matsalen på skolan, eller på skolgården vid sommaravslutningen, aldrig i kyrkan. Jag kan heller inte påminna mig att min sons grundskoleklasser (1989-1998) gått i kyrkan eller sjungit nationalsången på avslutningarna. Så jag ser inte det som någon svensk tradition som tagits bort på sistone.

          Svara
          1. Mia

            Inte heller jag firade skolavslutning i kyrkan. Gick i skolan 1995-2007 och endast en gång hade vi avslutning i kyrkan (av för mig okänd anledning). Annars var det i skolans idrottshall.
            I gymnasiet var en kille i min klass Lucia. Förstör nu männen vår Luciatradition pga det? Tiden och människans intellekt har en förmåga att förändra saker. Det är därför vi inte längre lever i grottor, och färre och färre människor på jorden är religiösa.

      2. Jenny A.W.

        Värsta tiden på varje termins avslut var för mig minuterna i kyrkan med prästens tal; som gör att jag fortfarande undviker kyrkan som pesten – inklusive bröllop och dop med präst-tal om Herren Gud. Men byggnaderna är fina att vara i, om jag själv får välja mina ord och associationer när jag vistas i dem.
        Hur som helst Anna, så är det inte pga av invandrare som jag varit med och ändrat Sverige, på det sättet som du nämner, utan för att jag själv vill det, för min egen skull och för mina barns skull. Och vad jag förstår så är det många flergenerationers infödingar som tänker och känner som jag gör angående religion, så det har kanske inte så mycket med invandring att göra som du tror?

        Tack för ett berörande inlägg och svar Kawa!

        Svara
      3. Sofia

        Anna jag är svensk och ateist och det är inte invandrare som har genomfört separationen mellan kyrka och stat utan det är något som kyrkan faktiskt själva ville och något alla demokratiska medborgare ville. Svenska kyrkan vill ha aktiva, delaktiga och frivilliga medlemmar och det är väl så alla relationer ska vara?

        Jag har alltid upplevt det som kränkande att tvingas delta i religösa mässor och nationaldagsfirande.
        Jag tycker att begreppet svensk har blivit så snävt pga av människor som dig att jag har svårt för att kalla mig svensk.
        Invandrare tar inte min kultur ifrån mig det är människor som du som osynliggör min kultur.

        Eftersom vi inte tvingar människor att gå på religiösa mässor på arbetstid ska vi heller inte tvinga barn. Barn har inte lägre människovärde än oss bara för att de är barn. De borde få ha rätt att bestämma själva vilken religion de vill eller inte tillhöra på sin fritid, det ska varken skola eller föräldrar lägga sig i mer än att ha en bra religionskunskap pch samhällskunskapsundervisning och diskutera olika frågor,

        Vi måste sluta projicera vårat ansvar på nästa generation senast igår fick jag höra att barn är egoistiska och materialistiska och hade mått bra av fler kristena värderingar.
        Ursäkta barn härmar bara vuxna och om ni missat det så lever vi i ett kapitalistiskt konsumptionssamhälle med hög ökande arbetslöshet och ökande hemlöshet framförallt för unga.

        Denna diskussionen handlar om en upplevd maktlöshet och viljan att ha makt och det gör man tydligen bäst genom att indoktrinera barn. Ett direkt resultat av att lära barn att blint lyda auktoriteter var bland annat förintelsen. Jag tycker att vi kan enas om att det var en dålig idé.

        Det tar tid och resurser att att fostra barn till demokratiska samhällsmedborgare ändå väljer man att sluta satsa på vård skola och omsorg och satsa på fler poliser istället det är tydligen billigare för de som redan har så det räcker och blir över och föräldrar tvingas eller väljer att arbeta mer istället för att ta gemensamt ansvar.

        Barn behöver kärlek, trygghet, någon som sätter gränser när de gör dumma saker, de behöver närvarande vuxna som föregår med gott exempel och är trygga i sig själva och inte är rädd för människor som väljer ett annat rätt sätt att leva och framförallt vi behöver lära våra barn kritiskt tänkande och inte ha blind tilltro till auktoriteter.

        Oavsett om man är religiös eller inte kan man vara en bra förälder men det bygger mycket på att man bygger upp en ömesidig respekt med sitt barn och lär dom hur en bra relation ska se ut.

        Svara
        1. Tina

          Klockrent skrivet! Helt rätt tänkt Sofia!
          Jag blir så trött på allt gnäll och allt skällande man gör på fel personer i det här landet. Det finns ingenting vi kan skylla på de som invandrar hit. Alla beslut tas av regeringen, på ett eller annat sätt. Och vilka är det som bestämt vilka som ska styra och ställa i Sverige? Jo, det har svenska folket gjort.

          Det enda jag tänker på som regeringen INTE har något med att göra, är sådana här saker som vi läste om här om dagen i tidningen, om att det var någon pojk som inte fick klä ut sig till pepparkaka på sin förskola. Där är det föräldrar och lärare som överreagerar något OTROLIGT, precis som vanligt. Om det nu är så att en pojk på 4-5år vill klä ut sig till ett bakverk på lucia så tycker jag att han ska få göra det. Om han skulle klä ut sig till pepparkaka, och se brun ut, precis som några andra barn gör på föskolan, fast utan dräkt, så kanske de kan hitta en liten gemenskap där? En 4-5åring har ingen agenda bakom sin kostym, och jag tror inte att det är barnet i samma ålder som tar illa vid sig att någon klär ut sig så, utan är det någon som har problem så är det föräldern, eller läraren för att läraren är rädd att föräldern ska ta illa upp och då kan det bli ramaskri.

          Ska vi inte då vända på steken och säga att lucior får inte bära sitt vita nattlinne, för det kan tas illa upp av en ljushyad förälder? Nej det gör man ju inte, för att ”i Sverige är vi vita!”, punkt slut. Löjligt enligt mig. Lucia, jul, påsk, osv har för mig i min uppväxt aldrig handlat om religion, utan om gemenskap, sång, pyssel, mys och god mat med familjen. Det är därför JAG valt att hålla i de traditionerna med min familj. Jag är dock ateist och jag kunde inte bry mig mindre om att gå i kyrkan och lyssna på en präst vid alla de tillfällena.

          Jag förstår inte varför ”vi svenskar” är så jävla rädda för invandrarna. Vad ska de göra för att ta bort våra religioner? Och vad gör det egentligen om våra kristna traditioner försvinner i skolan? Fira det man vill fira, hemma istället. Och är man troende, ja ta då med FAMILJEN till kyrkan på påsk och jul osv. Jag tycker nog att det vore bäst om vi i alla fall provade att vara utan några som helst traditioner i skolorna ett tag, ”svenska” som ”icke svenska”, för att se om det har den hemska invärkan på våra barn, som många föräldrar verkar tro.

          Hur det än är, så är det en kulturkrock som sker runt om i vårat avlånga land. En kulturkrock som vi ”svenskar” är rädda för i många lägen tyvärr. Man hör historier, rykten och allt överdrivs och man antar att har något dåligt gjorts av en person, ja men då är det väl hela folkslaget vi ska beskylla!
          Jovisst, finfin logik. Det som skulle behövas, är fler sätt att integrera oss allihopa på nyttigare sätt. På många ställen i landet finns det ingen integrering alls. Man placerar dessa människor i en stor grupp på en liten ort, där de får trängas på ett gammalt hotell som en gång slog igen, närmaste affären ligger 1 mil bort, och så måste dessa människor dessutom känna föräkt från de infödda för att de ser ut på ett annat sätt.

          Spyfärdig blir jag. Starta istället igång något vettigt för dessa människor som kliver över den svenska gränsen för att påbörja nya liv! Fan starta möten i samhällena dit de ska flytta, mellan invandrarna och infödingarna. Jag tror att ALLA våra fördomar om ”dem” kan blåsas bort, bara man sätter sig ner och pratar! Fan vi är alla människor gjorda av kött och blod, varför i helvete ska vi hata varandra utan anledning? Det är 2012, vi lever i ett IT-samhälle som rullar på fortare än vi hinner med. Flickor och pojkar svälter sig själva till döds, unga människor hoppar framför tåg och hänger sig för att de inte blir sedda i samhället, föräldrar har inte tid att engagera sig i sina barn, man jobbar och jobbar och jobbar tills vi går in i väggen, de rika blir rikare och de fattiga blir fattigare, de gamla missköts på sina boenden, barnen på föskolan syns inte för lärarna och så vidare… Nog FAN är det dags att vi alla människor av olika färg, religion och bakgrunder kunde stötta varandra, istället för att se på varandra med fruktan och ovetskap!

          Detta är anledningen till att jag ska bege mig in i politiken snart. Jag vill inte sitta vid sidan om och inte kunna påverka längre. Vi säger att Sverige är ett så jämlikt land, sen röstar man in SD i regeringen… Jo tjena… Nej, Sverige ska styras upp och bli det bra fantasilandet vi ofta tror att vi har!

          Dags för frukost.
          Over and out!

          Svara
          1. Sofia

            Tror du missuppfattade mig helt, jag tycker inte man ska fira Lucia i skolan alls, det kan man göra på sin fritid.

            Skolan ska skapa samhörighet, respekt och förståelse för allas lika värde mellan alla elever på skolan inte splittra dem genom att antingen be elever som är ateister eller tillhör andra religioner avstå från att delta eller tvinga dom vara med.

            Såna här traditionella riter handlar om att underkasta sig och inte ifrågasätta.
            Jag tycker det står i kontrast till skolans uppgift att skapa kritsiskt tänkande barn som vågar kritisera auktoriteter när de har fel.

            Förövrigt är jag trött på vita människor som knappt känner en mörkhyad person uttala sig om vad som är rasistiskt. Jag har växt upp i ett mångkulturellt område och mitt råd till alla svenskar som gapar i dessa frågor är att prata mindre och lyssna mer.

          2. Tina

            Oj, det var bara första meningen som var riktat till dig! Resten blev ett inlägg som jag glömde att kommentera bland de allmänna kommentarerna! :) sorry!

      4. musse

        Tja Kawa,, Julen har med kyrkan att göra och Jul har med Svenska staten att göra( majoriteten i Sverige firar jul inklusive alla religioner)

        det jag vill säga är att skolans Lucia skall firas i Kyrkan för att få bästa möjliga Julkänsla,, själv ser jag inga problem med att gå in i en kyrka trots att jag inte är kristen. Sen finns det de som inte orkar eller vill fira jul… dessa får istället vara lediga denna dag…

        Inget bör ändras!!

        Svara
        1. Ida H

          De gångerna det har firats Lucia under min skolgång (alltså varenda jul) har tre gånger varit i en kyrka. Och alla andra gånger har varit minst lika trevliga, om inte trevligare!

          Svara
    2. Gabriela Villagrán Backman

      Hej Anna, kyrkan är ju en lokal kopplad till kristna religioner och som katolsk uppvuxen i ett sekulärt land tycker jag inte att man ska fira skolhändelser där. Nationalsången har inget med skolan att göra utan med Sverige som nation! Den kan väl alla sjunga, och ska få sjunga så mycket de vill. Men, på min dotters skola firar dem hela biten i just en kyrka så det händer på vissa ställen i alla fall. 😀

      Svara
    3. Henric

      Hej Anna!
      Att skolan inte har avslutningar i kyrkan tycker jag som ateist är fullständigt korrekt. Man ska inte tvinga på någon vare sig tro eller icke-tro. Var och en får dock själv på sin egen fritid besöka sin kyrka/moske/whatever.

      Det är vad religionsfrihet är.
      Att däremot barn inte får sjunga Nationalsången, vifta med svenska flaggor osv – det förstår jag faktiskt inte varför. Om man nu är svensk (oavsett om man är född här, eller är invandrare av någon generation) så borde det vara ok.

      Svara
      1. Patrick

        Hej Henric!
        Jag är inte ateist, inte heller religiös, jag har annat att syssla med än att fundera på om Gud finns eller inte. Med detta sagt, varför har ateisterna tolkningsföreträdde? Vem har gett dem rätten att få sin vilja fram?

        Svara
        1. Henric

          Patrick: Det handlar inte om att jag skulle ha tolkningsföreträde – det handlar om varje persons egna rätt att antingen tro eller inte tro – som enligt mig aldrig ska tryckas ner i halsen på någon annan.

          Den som är religiös får gärna vara det för mig – så länge den personen inte försöker påtvinga mig sin religion; precis som det faktum att jag aldrig skulle försöka påtvinga någon att bli ateist.

          Jag kan gärna debattera om det; men det är en annan sak. Rätten att tro (eller att INTE tro) har varenda människa, så du har egentligen fel. ALLA har rätt att ”få sin vilja fram”.

          Svara
          1. Patrick

            Men det är ju precis det du gör… Du vill inte gå till kyrkan, då ska ingen annan göra det heller…

          2. Sofia

            Lägg av Patrick sluta tramsa.
            Alla får gå i kyrkan men inte på arbetstid eller hur? Man får inte heller springa iväg från mattelektionen till kyrkan.
            Skolan är obligatorisk alltså borde man inte utöva påtryckningar på elever att delta vid religiösa cermonier.

            Jag tycker istället du kan argumentera för vad det skulle vara bra för.

          3. Henric

            Men Patrick; vad du (uppenbarligen!) inte förstår; är att Sverige har religionsfrihet (sedan rätt många år tillbaka…) – och du anser trots den friheten (att vara eller inte vara religiös) att folk ska tvingas gå till ett ställe för troende?

            Saker som har med skolan att göra SKA ENLIGT LAG vara befriade från politiska och religiösa påtryckningar.

            Att vara politiskt eller religiöst aktiv är helt ok; men det är något som (under skolåren) ska utövas på FRITIDEN.

            Som du beskriver saken, så ska alla tvingas till kyrkan, bara för att ”det är tradition”. Det är ”tradition” med tjurfäktning i vissa länder – är det bra bara för det?

            Så, fattar du nu då?

        2. Kristina

          En tanke jag har haft (bland många andra människor) är såhär (jag har lite svårt att förklara ibland hur jag menar, i skrift. Så jag hoppas ni har överseende med det om något blir galet.):

          Vi är ju uppenbarligen väldigt traditionsbundna i Sverige (om inte annat märks det väldigt mycket nu). En del skolor som alltid firat en julgudstjänst i en kyrka och fortfarande vill göra det. Varför kan inte de barn (efter godkännande av föräldrar och de barnen som de berör) fortfarande göra så?! Och de barn som inte kan/vill/får vara med stanna kvar i skolan och göra annat?! Det är fortfarande under skoltid och man missar inget utav de ”traditionella skolarbetet” om man inte väljer att vara med i kyrkan.
          De skolor som inte gör såhär drabbas ju inte av att de andra skolorna fortsätter med sina traditioner (de har förmodligen egna traditioner som de tycker är viktiga). Och inga barn blir påtvingande en Gud de inte tror på, eftersom de går till kyrkan av fri vilja.

          Det jag däremot blir lite irriterad över är när skolor vill använda sig utav de kyrkliga rummet bara för att det är en vacker lokal. Då förstår jag prästernas frustration. Speciellt då man vill att en präst ska medverka för att säga något vacker eller berätta om tex advent, men utesluta det religiösa. Hur man nu skall kunna det när det religiösa faktiskt är det centrala.
          Är det på det viset så kan man lika gärna ha sin avslutning i en annan lokal. Och man kan berätta om advent under någon religionslektion, när man läser om kristendomen.

          Dock kan jag också skriva ner att på mina skolor firade vi aldrig avslutningar i kyrkan. De var i skolans gymnastiksal vi befann oss, eller i aulan. Vi sjöng heller inte nationalsången mer än på nationaldagen.
          Så detta är således ganska ”nytt” för mig.

          Annars måste jag säga att det är så skönt att det finns seriösa debatter bland alla trista som finns på diverse sociala medier.
          Jätte bra blogginlägg och bra skrivet!

          Svara
    4. Nelli Andersson (@A_Nelli)

      Jag tror att olika skolor gör olika. Min son gick nyligen ut skolan, de har haft avslutningar i kyrkan på vintern och på skolgården på sommaren. Om inte vädret varit totalt otjänligt, då är kyrkan den enda lokalen som rymmer alla.
      Jag hade min sista skolavslutning 1989. Inte en enda av dem var i någon kyrka. Och inte sjöng vi nationalsången heller. Traditioner ser väl lite olika ut på olika ställen, helt enkelt.

      Vågar mig på att gissa att det är extremt ovanligt att barn inte får sjunga nationalsången och inte får vifta med svenska flaggor. Och om det nu skulle vara någon någonstans som har blivit hindrad från att göra det, så är det nog snarare ett utslag av missriktad välvilja från någon missled skolledning. Enstaka.

      Svara
      1. Julia, Junes abstracts

        Jag undrar hur många det är som sjunger nationalsången på skolavslutningen och varför de i så fall gör det? Vad har nationalsången med skolavslutningen att göra? Den sjunger man väl på nationaldagen och på sportarenor, inte annars? Har aldrig varit med om att nationalsången sjungits på en skolavslutning …

        Svara
    5. Tommy

      Anna: Jag skriver som någon annan här ovan – staten och kyrkan är separerad (tack och lov), och som ateist och icke medlem i svenska kyrkan, i likhet med många i min släkt, tycker jag inte heller att mina barn ska tvingas gå i kyrkan, lika lite som jag skulle tycka det är okej att de tvingas gå till moskéer eller synagogor.

      Sedan är jag högst tveksam till att det är invandrare som har krävt att skolavslutningar inte ska firas i kyrkan. Det låter som en tramsig myt. Det är snarare ett helt logiskt steg av att staten och kyrkan som sagt är skilda från varandra.

      Om kyrkan verkligen är en så otroligt stor del av svensk tradition, som ”många” vill ge ett sken av, hur kommer det då sig att de flesta kyrkor på söndagar står tomma så när som en handfull 80-åriga tanter? Svenskarna är inget religiöst folkslag. Det enda skälet till varför så många är registrerade kristna, är för att man till för några år sedan blev det automatiskt genom att födas.

      För övrigt var det här ett förbannat bra skrivet blogginlägg!

      Svara
      1. Sara Salberg

        Precis min tanke också, om det är så viktigt att få vara i kyrkan, varför är få av alla dem som är med i kyrkan på söndagsmässorna och andra aktiviteter kyrkan har? Jag är kristen själv och med i svenska kyrkan, och tycker om att vara där, men tycker absolut inte att man bör vara där på skolavslutningar. Vi var i kyrkan på gymnasiet, mysigt (tyckte jag) men ologiskt och dumt för folk som inte ville lyssna på en präst var tvungna att göra det.

        Svara
    6. Patrick

      Hej Anna!
      Det är inte invandrarnas fel att svenska traditioner mixtras med, det är klåfingriga ledare (rektorer, politiker) som läst något i någon bok… Eller enar du att vi ska tvinga folk att delta (om det nu är några som inte vill?)?

      Svara
  3. Gabriela Villagrán Backman

    Bra skrivet! 😀 Som 1/2 Mexare + 1/2 Svensk tar jag med mig dina ord och sprider dem eftersom alla måste kunna ha sina traditioner utan ”politiska konstigheter”, tycker jag. Ditt inlägg är ett fint exempel på nutida Svea 😀

    Svara
  4. Henric

    Jag kan i princip hålla med dig i merparten av vad du skriver.
    MEN. ”incidenten” med luciatåget och de numera rikskända pepparkaksgubbarna i Laxå fick faktiskt mig att se rött – av den enkla anledningen att saker exkluderades helt utan en enda rimlig orsak.

    Att kalla chokladboll för ”N-boll” är inte ok; det finns inga ”n-rer” i den.
    MEN. EN KAKA?!? Från pepparkakeland de vandra hand i hand…
    -Och detta får folk till att det skulle vara rasistiskt?

    Inte ens i min vildaste fantasi (och tro mig; den är vild!) kan jag klura ut någon form av rasism i detta. Kan du?

    Avslutningsvis; så skulle jag vilja att alla fick fira vad de ville, när de ville – så länge de inte trycker in sin högtid/religion/politik på någon annan.
    Lite som talesättet: (by ut ordet ”penis” mot religion, politik eller liknande)

    ”Det är helt ok att ha en penis; det är också helt ok att vara stolt över den.
    Men.
    Vifta inte med den överallt; och framför allt: kör inte ner den i halsen på alla som du träffar i livet”

    Svara
    1. Kawa Zolfagary Inläggsförfattare

      Såvitt jag vet så har ingen sagt att pepparkaksgubbarna skulle vara rasistiska. Tvärtom så har jag sett kommentarer som dina där man säger att andra tycker de är rasistiska.

      Svara
      1. Henric

        Det var ju läraren själv som svarade Mios mamma med just de orden, enligt tidningen i alla fall. Har svårt att tro att en tidning skulle ljuga om en sak, då de flesta anser sådana här saker som oerhört känsliga – ofta så känsliga att man inte ens får prata om dem…

        Svara
        1. Kawa Zolfagary Inläggsförfattare

          Som sagt, antingen ser man det som att en person gjorde fel eller så ser man det som att ”folk” tycker att något är rasistiskt och använder det som ett slagträ.

          E: Tror vi är överens i övrigt. Jag motsätter mig helt enkelt att man drar så enorma växlar på vad en lärare har sagt eller gjort.

          Svara
          1. anna brage

            Jag gick i en lands ofta skola .alla barn var vita . vi gick till skolan på varje avslutning .hissade flaggan på nationaldagen och sjöng du gamla du fria . vi så alltid negerboll och rulla vi en handuk runt håret så så vi till varann att vi såg ut som Mohammad dali …när jag var 13 fanns det en flykting förläggning på den lilla hemorten . flyktingbarnen gick i kyrkan på avslutningarna precis som vi . ingen orade om det i små skolan bad vi vi morgon bön . allt var som de skulle . men så ändrades allt …det blev nya regler . en skola.blev islamsk .de blev klädkoder .de pratades om egna badhus tider .för kvinnor .alla slöjor .långa kjolar .tal om moskéer och diverse .berättelser om heders mord . skrämmer arslet av svenskarna … jag tror inte någon ny svensk reagerar på ordet negerboll . för då skulle ordet snögubbe.var Rasistisk mot de svenska . vi gifter oss över gränserna nu den vita rasen blandas ut . det skrämmer inte mig . det som skrämmer är det alla ny svenskar flytt ifrån ett lands förtryck . mordiska traditioner .som hedersvåld könsstympning och det även.svenska regeringeens eftergifter för kreligösa aspekter så som muslimers mat . skriv islam och du får extra kost direkt men skall du ha allergi kost så krävs intyg från läkare osv . jag är kristen min man ateist . våra barn får.välja om de vill tro eller ej de ser båda bitarna … så måste de Vä inom alla religioner … jag mår dåligt då jag ser muslimska kvinnor i niqab . jag tänker hur orkar de ? jag blir rädd av gängbildninngar inom invandra grupperna . jag blir rädd för att de blir våld.och hot.och förstörelse . jag kan tänka shit kommer hela.vårt land att bestå av böne inrättningar av alla de slag ….. jag har inget emot raserna .människorna men jag är.räddbför.viss.kultur …vill mina barn gifta sig.med en annan ras så helt okej . jag har vänner från andra religioner …jag är.nyfiken och jag är öppen ..men vi
            Måste förhindra att hedersvåld och grekiska traditioner hetsar sig fast i samhället . jag tror att alla barn till äldre invandrare kommer att greppa sanningen och så småningom tvätta bort de negativa traditionerna . så som svenskarna en gång blev av med midvinterbloten häxbränningar och skikt samhället .. rasismen har inte.sin grund i peppar kakor grisar eller nått annat larvigt .svensk regering måste förbjud Aalla kreligösa hednikiska traditioner . som skadar männskligt liv … inte främja dem . så enkelt är det . sedan vanligt ljuständande sjungande blommster offrande väldoftande dyrkan som inte skadar någon är tilllåtet …skall tilllåtas men att dela.kvinnor och män i olika byggnader är sjukligtbinom allt religöat

          2. Sofia

            Anna Brage
            Hur skulle det vara om du slutade tro så himla mycket och började prata med och läsa om hur människor som drabbas av rasism upplever rasism istället för att själva gissa dig fram till hur dom känner?

            Skulle det vara en bra idé tycker du?

        2. Karro

          Som jag har förstått det så berodde det hela i grunden på att man inte skulle sjunga några pepparkakslåtar och därför behövde man inte heller ha några pepparkaksgubbar i tåget. Det hade alltså ursprungligen inget alls med att det skulle vara rasistiskt? Men jag kan ha förstått fel…

          Svara
          1. Jonna Pedersen (@Jnped)

            Barn brukar i vanliga fall få klä sig till de svenska jul och Lucia mytologiska väsenden utan att de behöver finnas en sång om dem. Visst har barn som vill gå ihop som apel grå nekats men det är mest för att sådan klädsel kan ge bakdelen för mycket hinder i att skrida fram och sjunga. Jag har sett barn och ungdomar få klä sig till julgranar eller den amerikanska Rudolf. Läraren hade förmodligen fel i sitt agerande. Jag vet inte, kanske Mio övat upp ett klassisk solo framträdande i en annan karaktär och ångrade sig, men hade då behövt uppmuntras, inte pressas. Det hela kommer nog att redas ut.

            I skolor brukar det förbjudas att alla går med krona i tåget. Då finns det förklaringar som föräldrar kan ta till för sina ledsna småttingar. Så visst kan lärare få säga ifrån utan att ringa och förklara till föräldrar direkt.

            Under min uppväxt var det inte de för landet nya minoriteterna som avstod från skolaktiviteter av religiösa skäl, det var barn från kristna fundamentalister tex. jehovas vittnen eller lestadianer.
            Mitt barn har fått gå som lucia om barnet ville på dagis. men jag uppmuntrade hen att vara nisse. I skolan blev det då naturligt att plocka fram luva och lite röda kläder. Det var av ekonomiska skäl delvis. Mitt barn har upplevt barnfattigdom och det är väl ett helt annat ämne.

            Vad gäller lokaler att framträda i så finns oftast gymnastik salar, skolaula, biografer och folketshus, men kyrkan är inspirerande för barn att få höra sin sångröst i pga av de flesta kyrkors fina akustik. Därför är olika skol event med sång bra att placera i kyrkan (utan präst).

            Tack K. Z. för ditt berikande inlägg i den senaste stormen i vattenglaset.

        3. Jimmy Hofsö

          Henric, nu är du där igen … ”så känsliga att man inte ens får prata om dem”. Vem får inte prata? Du? Du gör ju det nu. Och vem är det som förbjuder dig? Inte jag i a f.

          Svara
      2. Jonatan Crafoord

        Kawa – Jag tycker din bloggpost var helt suverän och jag håller med dig i princip kring allt du skriver.

        Även om jag i 99 fall av 100 tycker att det du skriver är guld så vill jag ändå säga att jag tror att du begår ett smärre misstag när du bemöter personer som ”musse” men framförallt ”anna brage” på det sätt du gör här.

        Anna tillhör uppenbarligen en grupp av människor som ser sig själva som öppensinnade och nyfikna men som ändå oroas av en del av de element som invandring kan medföra. Hon kanske inte delar din förmåga att uttrycka sig snyggt och koncist, och hon kanske inte resonerar riktigt lika långt som du gör i dina analyser. Men, hennes röst kommer räknas precis lika mycket som din i ett demokratiskt val.

        Precis de här personerna kan stå och väga mellan att rösta för ett parti som Sverigedemokraterna eller något annat, mycket vettigare, parti. Just Anna är dessutom uppenbarligen villig att ta debatten, hon är rädd för vissa aspekter av främmande kultur, men är inte övertygad om att invandring i sig är något dåligt.

        Om Annas bemötande när hon kommenterar din blogg är att bli hånad – oavsett om det är för att hon inte uttrycker sig lika väl som du eller för att hon inte delar alla dina åsikter – så är det inte sannolikt att det kommer påverka hennes politiska ställningstaganden i en positiv riktning.

        Om ditt syfte är att bilda opinion snarare än att ”preach to the choir” så är det nog en bättre taktik att sakligt och trevligt bemöta kommentarer som hennes. Men valet är förstås ditt, jag och andra läsare som redan är övertygade om att det är en dum idé att rösta på fascistiska partier kommer sannolikt fortsätta läsa din blogg oavsett.

        Keep up the good work!

        Svara
          1. Jonatan Crafoord

            Jag vet inte om jag skulle se det som att klaga. Som jag sa så tycker jag att ditt inlägg var spot on och att det mesta av det du skriver är briljant. Jag tänkte nog att du är mer intresserad av att bilda opinion än av att distansiera dig från folk med andra åsikter, så jag hoppades att det jag skrev skulle uppfattas som konstruktiv kritik mot det slutmålet. Kanske kunde jag sagt det annorlunda för att få det att kännas mindre klagande.

            Du föreslår att jag ska använda mina ord för att övertala människor istället. Till saken hör dock att du nog har en bättre plattform än jag för att göra detta. Kan jag använda mina ord för att få dig att bli ännu bättre på att övertala människor så är orden nog mer välspenderade än om jag skriver en egen bloggpost. Man kan nog lugnt säga att jag inte har samma ”clout”, och att jag nog inte heller brinner lika mycket för att bygga upp den.

          2. Kawa Zolfagary Inläggsförfattare

            Kära Jonatan,

            Jag spenderar otaliga timmar av min fritid med att debattera och diskutera med människor som har sexistiska, rasistiska eller i övrigt diskriminerande åsikter. Jag gör redan så gott jag kan. Vill du avlasta mig så lägg gärna din tid på det, det vore trevligt. Du har redan skrivit mycket mer kritiserande mot mig än mot de personer du vill förändra. Det är något jag är allergisk mot som du kanske märker. Så snälla, lägg ner din tid på att göra det du tycker att jag inte gör tillräckligt. Vänta inte på någon annan, gör det själv istället.

            Ha det gott!

        1. Sofia

          Jonatan

          En sak i ditt resonemang stör mig oerhört.
          Jag tycker nämligen inte att det är kvinnor uppgift att lära män att inte våldta och att inte slå kvinnor.
          Lika lite tycker jag att det är icke-vitas ansvar att lära vita att inte vara rasister.
          Jag tycker inte man ska flytta fokus hela tiden från rasistiska och sexistiska handlingar till att tala om hur de som utsätts för strukturellt förtryck bör bemöta strukturellt våld oavsett om det är psykiskt eller fysiskt.

          Tyvärr är det inte tanken som räknas utan handlingen, det är jävligt påfrestande att utsättas för nedsättande kommentarer och hot varje dag.
          Det är tungt nog det minsta man behöver är att andra lägger över hela ansvaret på en att att upplysa idioter.

          Svara
          1. Sofia

            Självklart har vi alla ett ansvar och vi kan tala allmänt om hur vi som kollektivt ska bemöta t ex rasism, vad som är effektivast osv men jag tycker gränsen går när man lägger sig i hurvida människors som utsätt för hot och kränkningar har rätt att vara otrevliga tillbaka, att skydda sin integritet och använda självförsvar.
            Det är inte så att Kawa begår något brott om han är sarkastisk mot folk som säger rasistiska saker.
            Det stör mig att oftast verkar folk inte vilja diskutera rasism eller sexism förens någon tycker att den som blir utsatt betet sig fel.

          2. Jonatan Crafoord

            Jag har aldrig sagt att Kawa har ett ansvar åt ena eller andra hållet. Jag kan åter igen markera tydligt att jag står på hans sida i bloggens resonemang. Jag vill inte heller för en sekund försvara Annas poänger, även om jag som sagt tycker att hennes inlägg kan vara värt ett sakligt bemötande. Alltså, åter igen, jag tvingar ingen att bemöta henne sakligt, men jag säger att det kan löna sig att göra det.

            Jag är pragmatiker, jag är mer intresserad av att få personer som Anna att sluta ge uttryck för rasism än av att håna dem för det. Jag tror personligen inte att hån är ett särskilt effektivt redskap för att övertyga folk om att de har fel, men där kanske våra åsikter skiljer sig.

            Kawa är i en unik position som samhällsdebattör. Han har stort inflytande och möjlighet att påverka folk, till skillnad från mig. Han får förstås använda den plattformen precis som han vill. Om han är intresserad av att förbättra den så står jag fast vid mitt första inlägg. Känner han redan att han gör så gott han kan, och att det inte finns utrymme för att bli ännu bättre på att påverka folk, så är han välkommen att säga det. Precis som han gjorde.

            Och slutligen, jag vet att jag i denna tråd enbart har riktat min diskussion mot Kawa. Anledningen är att jag trodde att det i sammanhanget skulle vara min bästa möjlighet att påverka. Det är dock inte representativt för mitt dagliga bemötande av rasism och sexism. Jag ägnar också en avsevärd del av min fritid åt att sprida antisexistisk och antirasistisk information, och att bemöta folk med andra åsikter.

          3. Sofia

            Jonatan
            Som jag sa var det en sak i ditt resonemang som störde mig, inte hela du. :)

            Jag ville bara synliggöra att den mesta tid i diskussioner läggs ner på att diskutera hur människor som utsätts för strukturellt förtryck har eller borde hanterat situationerna de tvingas in i istället för att flytta fokus på de som försöker upprätthålla och reproducera förtryckande strukturer

            Att man har fel fokus eller som andra lägger skulden och ansvaret på fel ställen gör att det är svårare att komma åt problemet.

            Jag vet inte om det gör mig till en pragmatiker fast från ett annat perspektiv?

            Många säger att det daltas för mycket med invandrare, jag tycker det daltas för mycket med rasister och sexister de ges alltid massa usäkter, de vet inte bättre de bor på landet, deras pappa var raggare men om man har problem med en invandre så säger man att det är fel på den personens kultur.

            Jag är helt övertygad om att det är viktigare att tydligt visa att uttryck av rasism och sexism inte är okej, att det inte blir tyst när någon uttrycker sig rasistiskt för jag ser att rasism och sexism är en stor del av vår kultur, tyvärr.

      3. Sofia

        Kawa

        Både chokladbollen och sången om pepparkaksgubbarna uppkom under samma tidsepok som rasbiologin, när vi steriliserade 63000 människor för att de hade fel ras.

        Papparkakgubbarnas sång går typ ”vi är bruna och kommer från pepparkakeland” och flera personer har skrivit krönikor om att de har fått vara pepparkaksgubbar i flera år i rad för att de är invandrare. Man kan väl säga så här frågan är inte så okomplicerad som de flesta vill utmåla den.

        Svenskar tycker att de har tolkningsföreträde kring sina traditioner, jag tycker människor som utsätts för rasism har tolkningsföreträde om vad som är rasistiskt.

        Det blir jävligt jobbigt för många svenskar nu när de har haft ett beteende under en längre tid och kommer på att det kanske inte är så passande. Jag tror personligen de skäms det är därför de blir så arga.

        De är tydligen inte starka nog att komma fram till att de gjorde något galet ett tag i brist på bättre vetande men nu kan de göra mer informerade val.

        Svara
      4. Sofia

        Nu är folk tydligen upprörda över att en nidbild av svarta ett blackface ska plockas bort ur Kalle Anka på julafton men tydligen kan de se kopplingen mellan karikatyrerna av Olof Palme och mordet på honom men det går tydligen inte att förstå att socialt accepterad kollektiv mobbing kan leda till att vissa människor som Breivik kan tro att det dom gör är okej.

        Senast nu ikväll fick jag förklara för en nära släkting att rasism inte betyder att man hatar invandrare utan att man tror att människor fötts med olika egenskaper pga av sin hudfärg/etnicitet.

        Att nidbilder av människor så som att avhumanisera och reducera kvinnor till sexuella objekt eller att avhumanisera/ göra nidbilder av svarta och fysiskt våld mot kvinnor/mörkhyade hänger ihop.

        Kvinnomisshandlare, lasermannen och Breivik agerar inte i ett vakuum utan i ett socialt sammanhang där det är okej att skapa stigman/nidbilder/reducera grupper av människor till avhumaniserade stereotyper.

        Det är därför Kawas vita kränkta män är så bra tycker jag, för det är som Egalias döttrar, när man byter roller medan de som anses ha högre värde och de som lägre värde för då verkar endel människor inse hur sjukt allt är. Tyvärr verkar det som att poängen inte har gått fram till de flesta människor ändå. Kanske beror det på att majoriteten av människor lever med en kvinna i sin närhet och har förmodligen observerat män bete sig illa mot henne för att hon är kvinna och vet om tack vare facket och feminismen att kvinnors arbete värderas lägre.

        Allt för få svenskar lever dock tillräckligt nära en icke-vit för att se och höra när massa vita människor beter sig illa mot mörkhyade, många känner inte till rasismens historia, många förstår inte varför vitas rasism drabbar svarta hårdare än svartas rasism mot vita, för att vi vita som kollektiv har större makt, vi som kollektiv är rikare och vår rasism faktiskt utesluter en stor grupp icke-vita från att få arbete för av att vi ser ner på dom pga deras hudfärg.

        Det finns dock ingen ursäkt för att bete sig rasistiskt,
        istället för att skrika om sina rättigheter och att man faktiskt inte alls är rasist kan man faktiskt läsa lite historia och lyssna på de som säger att de drabbats av rasism, vad tycker dom, varför tycker de så.

        Svara
  5. Lorraine

    Bra skrivet, Kawa.
    Jag är muslim, men ”ser inte ut som en” ergo jag har ljus hud, blåa ögon och bär inte slöja. Det är INGEN som någonsin har ifrågasatt min svenskhet när jag berättar att jag inte firar jul. Det är INGEN frågar mig varför ”sånna dom du” vill stoppa svenska traditioner.

    Tyvärr så tror jag att dina upplevelser grundar sig i ren rasism, som reaktion på ditt utseende. Vilket gör mig väldigt ledsen.
    Du, jag eller någon annan skall inte behöva rättfärdiga oss själva med hur/om vi firar högtider. Alla sätt och vis skall vara accepterade/godtagbara, för nationen Sverige faller inte pga avsaknaden av julskinka.

    Svara
  6. Sideshow

    Så jävla bra skrivet :-)
    Jag läste nån kommentar om att vi inte har skol avslutning i kyrkan osv längre.
    Bara den okunnige skyller på invandrarna fast det är humanisternas förtjänst att det har blivit så och min åsikt är att det är bra för skolan har inget med kyrkan att göra.

    Svara
  7. Elmir Salcin (@ElmirSalcin)

    Det verkar som en del inte riktigt har förstått budskapet i texten för ni fortsätter med exakt samma babbel som är anledningen till att denna texten skrevs. Låt mig därför försöka förtydliga det åt er: det är ingen som hindrar er att ha/fira era traditioner! Allt detta snack om att svenska flaggan, nationalsången och pepparkaksgubbar skulle uppfattas som rasistiska har uppstått genom att vissa personer har antagit eller förutsatt att andra personer kommer uppfatta dessa som just rasistiska, utan att dessa andra personer har blivit tillfrågade eller visat något som helst missnöje. De har helt enkelt blivit tillsagda ”NI TYCKER DETTA ÄR RASISTISKT!!”. Jag har aldrig hört någon uttrycka att de uppfattar dessa ovannämnda saker som rasistiska. Själv har jag haft en Sverigetröja som jag burit stolt, en svensk flagga hänger från vår husfasad och jag har alltid sjungit med i nationalsången (så gott jag kunnat :P). Summering: det är ingen som hindrar er från att fira era traditioner, bara ni själva! För all del, fira dem så glatt, högljutt och så ofta ni bara kan!

    Svara
  8. elaur73

    Jag vet inte om jag ser på detta på ett lite annorlunda sätt, lite från sidan kanske. Jag håller helt med dig Kawa, och jag förundras över svenskarnas bisarra och ibland fanatiska kamp för saker som anses svenska. Ja, jag är svensk, född i Sverige med föräldrar födda i Sverige, men mina morföräldrar flydde från Estland under kriget. Mina traditioner är inte så annorlunda, lite annan mat ibland, surkål till julskinkan och skippande av vissa traditioner. Sedan har jag gjort om efter eget huvud också, firar som jag vill med mina ungar. Min person och mitt egenvärde bygger inte på traditionerna i landet jag är född i helt enkelt.

    Svara
  9. nils nilson

    Mycket av det skriv är jätte bra. jag är för religions frihet det ¨måste också innebära rätten avstå från religion tex tvingad att besöka kyrkan. Sen ett annat frågetecken är hur ¨många tänker på vad den svenska flaggan symboliserar. Den kristna kyrkan har stulit flertalet av högtider från asatron

    Svara
  10. Patrick

    Jag hade mina avslutningar i kyrkan MED präst och inte dog jag av det.. Jag lägger mig inte i Guds existens (agnostiker?), men min att ha min morfars och farmors begravning i kyrkan kändes perfekt. Att gå till deras gravar och tända ett ljus ger mig en skön känsla.

    Svara
        1. Henric

          -Vilket är vad du gör – gång på gång på gång.

          Rätten att SLIPPA vara i en religiös byggnad; när man inte tillhör religionen. Är det verkligen så svårt att fatta?!?

          Svara
  11. ricardo antonio poblete aliaga

    moral, moral, moral, där, här hit o dit!! för dig, mig, oss, de, vi! får göra, får inte göra,, vem säger de finaste orden?? ja!! du, du är bäst idag, du har gjort ditt! bravo, imorgon tar vi upp nåt nytt! vi ska bli bäst i världen!! moral,moral,moral

    Svara
  12. Pingback: Dagens länkar 2012-12-10 « claesleo

  13. Elin

    Å vad bra skrivet! Jag svär och gnisslar tänderna varje gång jag ser dom där ”Rör inte våra traditioner”-händerna som folk envisas med att dela på Facebook. Nu kan jag äntligen dela det jag håller med om. Mina traditioner är inte lika som dina eller dina eller dina och det beror inte på tvång från någonstans utan enbart på att jag är den jag är och du är den du är.

    Svara
  14. AH

    Intressanta poänger.

    Jag slås av en sak om traditioner, som kanske delvis kastar ljus över det här fenomenet, och du berör det själv. Jag tänkte dela med mig av det eftersom det kanske kan hjälpa till att förstå varför en hel del, låt oss kalla oss ”etniska svenskar” (dvs vi har egentligen inga rötter i några andra traditioner eller kulturer annat än de vi växt upp med här), verkar så stingsliga om det här, och jag tror faktiskt inte att det huvudsakligen är rasism det handlar om. Jag tror dessutom att de flesta ”etniska svenskar” inte reflekterar över det här, för det ligger liksom i sakens natur.

    Traditionen är inte hotad i Sverige, inte utifrån. Om den hotas utifrån så sluter man sig samman mot den, och under de förhållandena, när den förtrycks och förföljs, så blir den bara starkare, för då fyller den en sammanhållande funktion som ingen ifrågasätter, oavsett om den har tömts på eventuellt ursprungligt innehåll eller om innehållet förändrats (judarna, som jag själv delvis härstammar ifrån längre tillbaka, är ett bra exempel).

    Jag tror att det är så här: I Sverige har vi tömt våra traditioner på allt ursprungligt innehåll i och med att vi på ytan sekulariserat vårt samhälle så hårt. Vi har plockat isär dem, ironiserat över dem, kritiserat dem, intellektualiserat dem, men samtidigt fortsätter vi med dem, eftersom de åtminstone tydligt fyller ett känslomässigt behov (jag lämnar eventuella andliga aspekter därhän här).

    Traditioner är inte primärt något intellektuellt; det är något känslomässigt. Vi kan plocka isär saker hur mycket vi vill, och tömma det på konkret innehåll, men när vi gör det så blir det allt mer bräckligt. På ytan verkar våra traditioner mycket starka, precis som du beskriver, men under ytan har de ett väldigt dåligt självförtroende, och är klena, på gränsen till sammanbrott eller total övergång till nåt rent krasst och kommersiellt som folk inte egentligen vill leva med.

    Folk känner det där, men de vill inte låtsas om det, för de vill kunna fortsätta att känslomässigt investera i traditionerna (och jag lämnar eventuella orsaker till detta därhän också). Följaktligen blir det hotfullt när det petas det minsta lilla på traditionerna, särskilt av nån/nåt ”utifrån” (även lite enligt principen ”jag vet att mina ungar är odrägliga, och JAG kan säga det, men om nån annan säger det blir jag väldigt sårad”).

    Det här ursäktar så klart inte att folks magreaktioner tar sig rasistiska uttryck, och inte heller ska det blandas ihop med frågan om strukturell rasism, men jag tror att det är här förklaringen delvis ligger. Så många ”etniska svenskar” känner, innerst inne, att deras identitet vilar på lös grund, och traditioner, hur fåniga och grunda de än må vara om man skärskådar dem, förstärker den. När de redan är så underminerade inifrån så blir det väldigt känsligt när de petas på, och eftersom de är primärt känslomässigt förankrade, inte intellektuellt (varför har annars Kalle Anka blivit en tradition? Det var inte ett intellektuellt beslut, om man säger så), så reagerar man med känslorna, och därmed ibland ganska primitivt och irrationellt.

    Den här lilla intellektuella avhandlingen gör ju så klart ingenting för att lösa nåt problem, men eftersom du ändå lyfte debatten till en högre nivå så tänkte jag att det kunde vara intressant att reflektera kring vad traditioner egentligen är och gör, och varför nåt som på ytan kan verka vara så starkt och ohotat egentligen innerst inne känner sig så svagt och bräckligt.

    Svara
  15. enclosedincoverLinda M

    Bra skrivet!

    Vad som bekymrar mig är, som du också tar upp, att frågor som pepparkaksgubbars vara eller icke-vara blir så stora att de dominerar debatten. Som att kamp mot rasism och främlingsfientlighet handlar om luciatåg och deras sammansättning. Fokus hamnar återigen på de priviligerade: de ”riktiga svenskarnas” identitet och traditioner är hotade och de som ”gnäller” är ”offerkoftor”. Påminner om hur den feministiska debatten ofta hakar upp sig på frågan ”varför feminister är så dåliga på skönhetsvård/hatar män” istället för att diskutera reella orättvisor.

    Rasism (och misogynism) tar sig uttryck i förtryck, våld och hat. DET är vad som borde uppmärksammas. Att inte kunna se förtryck är att vara förblindad av sin priviligerade ställning. Att detta förtryck hotas av kamp för jämlikhet är inte diskriminering, det är rättvisa (eller åtminstone ett försök till). Ett offer är man för att någon är förövare, inte för att man är en gnällspik.

    Jag ser en fara i att debatten handlar om myten om ”gnälliga invandrare” som blir kränkta av så lite att de ifrågasätter ”rätten” till pepparkaksgubbar. Det sprider en bild av att utsatthet för rasism är ett slags lyxproblem, att rasism skulle handla om kakor, julskinka eller skolavslutningar. När det i själva verket handlar om ständig diskriminering, trakasserier och misshandel. När det i själva verket finns en rak linje mellan ”Jag är inte rasist, men…” och handgripligt rasistiskt våld.

    Anna: svenska kyrkans lokaler är öppna nästan jämt och gudstjänst firas minst en gång i veckan. Alla är välkomna, ingen har förbjudit kyrkobesök. Tvärtom, jag misstänker att svenska kyrkan med glädje välkomnar nya besökare. Och jag skulle tro att en frivillig gudstjänst för kristna barn i samband med skolavslutning går att ordna utanför skoltid.

    Svara
  16. Christel Jacobsson

    Känns som att orden kom ur min egen mun – förutom att du då är mycket bättre på att formulera det! Har för mig att svensken i historien alltid varit rädd för allting nytt och ovant och jag hoppas det kan ändras…. Ha en rad av trevliga helger, hur du än väljer att fira dem :)

    Svara
  17. Schellack

    Jag är Sverigedemokrat och tycker att det här var mycket bra skrivet. Våra olikheter behöver inte separera oss.

    Svara
    1. Erik

      Om du uppskattar det som Kawa skrivit och tycker att det känns väldigt logiskt är det nog dags att du lusläser ditt partis manifest. Att uppskatta tanken som Kawa presenterar, att ”alla får fira sitt”, går emot själva kärnan av Sverigedemokraternas politik. Kärnan som säger att Sverige är under belägring och Sveriges kultur är under hot.

      Exempel: Under kyrkovalet lobbade SD – Fädernas Kyrka hårt för en sammanfogning av kyrka och stat igen. Så att säga att du är Sverigedemokrat men samtidigt uppskattar tanken på traditionsfrihet är helt enkelt en omöjlighet, såvida du egentligen inte är Sverigedemokrat.

      Hur du än gör, se till att hålla dig informerad och uppdaterad under andra tiden än bara valåren då alla kampanjer lovar guld och gröna skogar med olika fina ord. Det viktigaste är att du hittar ett parti som passar Dina åsikter allra bäst. Inte vilket parti som lyckas föra en bra kampanj. Vi är inte USA än!

      Svara
  18. Erik

    Jag är männsika och som många andra är jag inte felfri. Även jag har fördomar men det gör mig inte till rasist.

    Svara
  19. Dennis Alexis Hellström

    Åh så bra skrivet! Blev verkligen berörd av ditt inlägg. Det finns hopp för mänskligheten trots allt. 😉 Jag är själv troende men tycker inte att man ska ha skolavslutningar och liknande i kyrkan eftersom det tvingar på barn religion. Kyrkan bör inte ha någon som helst makt över skolan.

    Många svenskar säger sig vara ateister och går i princip aldrig i kyrkan. Men när någon föreslår att man inte ska fira skolavslutning i kyrkan så är det minsann ett ”hot mot våra svenska traditioner”. Rätt komiskt när man tänker efter. 😉

    Jag är för övrigt både bög och kristen, hur nu det går ihop. 😉 Hur som helst, tack för ett bra inlägg och för att du orkar fortsätta kämpa mot hatet!

    Svara
  20. Nikolay

    Det viktigaste är att reflektera över det som sker omkring oss. När jag läste ditt inlägg så ställde jag mig frågan: vad är egentligen en tradition? Och som traditionellt görs i nutiden kollade jag upp Wikipedias förslag på en förklaring. Det var en mycket bra och passande ”definition” som jag vill citera:

    ”Tradition är ett latinskt ord i betydelsen ”överlämnande” och det som lämnas vidare är det kulturella och sociala arvet. Hit räknas förutom invanda seder och bruk, olika synsätt, språk och värderingar.

    Inom kristet språkbruk syftar det främst på kyrkans lära, som överförs från generation till generation (jämför Judasbrevet vers 3). Det ingår även i olika ritualer, seder och bruk inom kyrkan, som på samma sätt traderas vidare.

    Traditioner betecknar även vardagliga normer, liksom gamla sedvänjor, som återupprepas i en sluten gemenskap eller i ett öppet samhälle. Dessa värderingar förs vidare genom släktleden och samhällsskikten. De flesta traditioner har en tendens att med tiden förändras, som en följd av att nya kunskaper och insikter tillfogas. En blandning sker ständigt mellan gamla och nya idéer, kontentan som återstår bildar nya traditioner.

    Exempel på svenska, årligt återkommande traditioner är jul- och midsommarfirandet. Julen har liksom påsken och valborgsmässoafton en fornnordisk bakgrund, som modifierats och blandats upp med kristendom och helgonkult. Att fira arbetarklassens kampdag den första maj, är däremot ett exempel på en sentida och renodlat sekulär tradition.”

    Man kan ta detta och elaborera vidare…

    Svara
  21. Anders Engberg

    Men något gör vi uppenbart fel. Jag skulle säga att det ofta är för andra ”vita svenskar” (i brist på bättre ord) som man är rädd att bli uppfattad som rasistisk, man är så rädd för att bli tagen för rasist att man undviker allt som kan tolkas rasistiskt. På så sätt hittar man rasism där den inte finns- Sen tror jag inte det är lika många som kommer till Sverige som bryr sig, kanske större sannolikt att deras barn gör det, för att skapa sig en identitet.

    Det som blir bekymret när många blir för rädda att bli tagna för rasister är att man blir just negativ till tex. små saker som skolavslutningar och pepparkaksgubbar, detta blåsas, och resultatet blir att Sverige demokraterna får en extra röst. Så något gör vi uppenbart fel.

    Svara
    1. Bagge

      Vad som kan vara problemet är att svenskar inte känner att de har en anledning, eller ens vågar, vara stolta över sina traditioner. En Kurd är OTROLIGT stolt over sina traditioner för han/henne har mycket möjligt upplevt en otroligt hemsk diskimination (vi säger utomlands för diskussionens skull, som Turkiet) just för att personen talar Kurdiska, klär sig i vissa plagg eller inte delar den religiösa övertygelse som staten de har levt i. De har fått kämpa för sin rätt att vara dem de är. Men I Sverige? Den ”traditionen” att vara stolt över sin nationella identitet existerar inte (utbrett åtminstone).

      Summera denna mentalitet men en annan mentalitet om stolthet så kanske kommer vi närmare problemet. Tanken att ”Om jag älskar X så måste jag hata Y” vilket kan i detta fall översättas till ”Om jag älskar allt Svenskt så måste jag hata allt Icke-Svenskt”. Detta skapar missförstånd och vi alla gör vad vi kan för att undvika dem, så långt att det påverkar hur vi beter oss.
      Jag har flera kamrater som har vid några eller bara enstaka tillfällen visat en slags kärlek till Sverige som nation och de har blivit tillrättavisade. En person hade en tröja med den svenska flaggan på i högstadiet för några år se’n och rektorn sa åt honom att han inte fick ha den på sig, en annan sjöng nationalsången ute i gatan i fyllan och blev kallad rasse. Det låter löjligt, jovisst, men det är ett symptom för den allmäna rädslan för att bli missuppfattad som rasist eller främlingsfientlig Det bästa sättet att hävda sig från misstanken om att man är rasist ör att tillrättavisa andra som KANSKE är det, oavsett hur fjuttigt bevist för det är.

      Kortsagt, svenskar bryr sig alldeles för mycket om hur de uppfattas in i absurdum och de har ingen tradition av vara tvungen att kämpa för vem de är, som Norge mot Tyskland, eller katolska Irländare mot protestantiska Storbritannien vilket gör dem förvirrade i hur de ska hantera nationell stolthet.

      Jaja, det är vad jag kände för att skriva iallafall =)

      Svara
    2. Sofia

      Som jag sa till Anna
      Jag är infödd svensk med svenska föräldrar.
      Jag är ateist och har växt upp med vänner från hela världen.

      Jag upplever att svenskhet bara blir ett mer och mer snävt begrepp som jag har svårt att identifiera mig med.
      Inte för att jag inte vågar erkänna att alla vita inklusive jag själva har rasistiska mönster som man behöver arbeta bort utan för att jag faktiskt inte känner ingen mig i eller delar intresset för de svenska kulturyttringar som helt plötsligt har blivit så viktiga.

      Ibland verkar det på allvar som folk tror att före 1970 innan alla flyktingar kom så gick alla svenskar i kyrkan i folkdräkt varje söndag.
      Newsflash det gjorde vi inte.

      När jag inte vill äta sill eller någon annan äcklig mat om den råkar vara svensk så får jag fula blickar av släkten.

      Det pratas förlite om att det finns massa olika sätt att vara svensk på och inte bara att äta sill och vara kristen även för infödda svenskar.

      Endel föredrar Karl-Oskar och Kristina men jag föredrar Joe Hill.
      Deal with it!

      Svara
      1. Sofia

        Kawa jag vill vara vi med dig ju, jag vill inte vara dom för dig
        och jag vill inte vara vi med de flesta av de som kommenterat på denna sidan.
        När dom prata om vi svenskar och räknar med mig i deras konstiga världsbild får jag tarmvred

        :( fy fan

        Svara
  22. Pingback: Nej, julen är inte en hotad tradition! | Intersektionell solidaritet

  23. Susanne

    Mycket bra skrivet, tack! Kommer att dela detta på FB sommotvikt till allade som delar de tokiga pepparkaksgubbehistoreierna!
    / Susanne

    Svara
  24. Hanna

    Du är fantastisk, Kawa. Den här texten sammanfattar alla mina tankar och känslor klockrent. För varje trött delning om pepparkaksgubbar och övergångsställen och vitchocklad (!!) som människor på min vännerlista gör, svarar jag med att länka till det här. Förhoppningsvis kan det ändra synsättet för några, eller åtminstone få dem att tänka efter en gång extra. Tack för att du orkar, du får oss andra att göra det också!

    Svara
  25. Tola Lorentzson

    Tänk om folk ville ta tills sig det här ist för att ta till sig det media har vinklat fel för sin egna fördel .
    Ja inte bara media utan även de jag har omkring mig .
    Deras statusar är fulla med sånt här ,helt plötsligt skriver någon:
    ”Va?! vad är för fel på pepparkakor nu då?? Får vi inte äta de längre för att det kan tas illa upp av nån ? Vi har ätit pepparkakor i alla tider ..” osv osv.
    Snacka om att misstolka allt redan ifrån början ,det som egentligen handlade om att sångerna inte fanns med i Luciatåget blev till att vi i Sverige skulle minsann inte förbjudas att äta våra pepparkakor ,DUH?!
    När jag hamnade hos dig tänkte jag ”Äntligen något jag kan dela vidare som jag står för o känner likadant för ”
    Du har verkligen hjärtat o hjärnan på det rätta stället :)

    Svara
    1. Henric

      Nu var det ju inte riktigt så som du beskriver det…. Rektor sade ju dock att det hela blev så för att läraren ansåg något som troligen ingen annan anser – att en pepparkaka skulle väcka anstöt hos någon.

      Svara
  26. anna brage

    Tack för att du tog med min kommentar . dock vet jag inte om du menade att den. var bra Eller dålig . för jag skrev i alla fall positivt menat . jag tycker din Blogg är bra och låt oss alla kämpa för ett fritt samhälle .

    Svara
  27. Pingback: Länkkärlek: Legenden om Lucia Svensson | Camelliss

  28. Lotta

    Jag tror att våra traditioner har blivit viktigare än någonsin för oss för att vi lever i en tid som är så föränderlig. För att vi lever ofta en bit bort från släkt och vänner. Vi lever tillsammans i stora städer och vår identitet blir inte lika självklar som den varit förr i tiden. Då vill vi behålla traditioner och om något/någon ”hotar” traditioner blir vi så upprörda att vi inte kan tänka logiskt. Något=rykte eller någon=någon som går ut med ett statement utan ha tänkt egenom det. Blir vi upprörda så sätter vi taggarna utåt på en gång, och handlar ofta impulsivt. Tänker man efter lite så ser man ju att ryktena som sätts igång är ju ganska konstiga och borde inte väcka såna känslor egentligen. Inte ha pepparkaksgubbar i luciatåget… kanske ska syfta till att vi borde äta mindre kakor :) Minska vårt sockerintag. Då mår vi ju bättre! Är glaset halvfullt eller halvtomt? Tack för ett bra inlägg. Mvh Lotta

    Svara
  29. Maria

    De som klagar mest över hela traditionsgrejen verkar hittills vara de som aldrig sätter sin fot i kyrkan av egen maskin, Och när de väl ”måste” på bröllop, dop eller begravning så klagas det på att det skall pratas om Gud. . Religion är en stark traditionsbärare. Men vi kan upprätthålla icke religiösa traditioner utanför kyrkan, det är knappast kyrkans påbud att vi skall äta skinka. Så länge ingen kommer hem till dig och hotar dig med våld när du vill äta din julskinka, så länge är inte dina traditioner hotade.

    Väl skrivet!

    Svara
  30. Olle

    Jättefint skrivet. Det går inte att formulera fenomenet på ett bättre sätt. Ska också länka till det här inlägget varje gång någon startar en så’n där fånig facebook-grupp. Man behöver inte försvara varje enskilt fall. Den här texten borde räcka.

    Svara
  31. Annelie

    Här i mitt lilla samhälle i Dalsland går fortfarande skolbarnen till kyrkan på skolavslutning, viftar med svenska flaggan, firar även lucia i kyrkan m.m

    Svara
  32. Åsa

    Ja, tradition är något som översförs mellan generationer och i de flesta länder förs traditioner över från föräldrar till barn. Traditionen hör till släkten och den region där man bor. Men här hos oss är traditionens fortlevande inte familjens eller släktens uppgift utan de viktigaste traditionsbärarna är skolan och barnomsorgen. Familjen vill inte ha tillbaka sitt gamla uppdrag som traditionsförmedlare. Sådant har man nämligen varken tid eller ork med. Varje gång det verkar som skolan inte klarar att vara traditionsförmedlare längre får varje vuxen svensk panik och ger sig på allt och alla som verkar hota denna tingens ordning. Skolan kan naturligtvis inte fortsätta vara reservat för det som uppfattas som svensk tradition eftersom många elever har helt andra traditioner och vi, enligt lag, har en skola för alla elever. Ja, och så var det den stackars lilla pepparkaksgubben som fick klä skott för alltihop.

    Svara
  33. Pierre Styrmark

    Mycket bra skrivet, satte ord på många saker jag inte klarar av att formulera innan jag blir så förbannad att jag bara kastar skit över alla idioter. Ska sprida detta i vintermörkret.

    Svara
  34. Pingback: Rasism är inte min julafton « Rissve

  35. Pingback: Två vidriga nyheter «

  36. Paddy-Sven

    Hej Kawa. Tack för den texten.
    Jag är svensk och invandrare i Irland. Jag känner igen mej i vad du skriver. Jag vill också blanda mej i den irländska kulturen. Dricka Guinness och äta bacon med kål. Den nationella stoltheten är mycket större här än i Sverige, men den går aldrig ut över oss invandrare. Trots att det är väldigt mycket invandrare här så är det väldigt lite invandrarfientlighet, snarare invandrarnyfikenhet. ”Jasså, kommer du från Xxx? Vad äter ni till jul? Va, firar ni inte jul? Så synd om er. Jamen då ska ni komma hem till oss.”

    När vi bodde i Sverige användes ett ord ”mångfald” väldigt mycket. Känns som om Sverige är på väg mot ”enfald” (jaja, det blev en ordlek här) där man är rädd för saker som kan tänkas förolämpa någon annan. Som om man avstår från något utan att först ta reda på om denna någon verkligen skulle bli förolämpad. Kanske till och med är för rädd för denna någon att ta kontakt.

    Svara
  37. Emil

    Tack för att du gång på gång orkar vända oss i rätt riktning med humorblandade, väl begrundade argument.

    Svara
  38. BobHound

    Jag jobbar som lärare på en gymnasieskola i Norrbotten. En tradition på lucia har varit att eleverna samlas i Folkets Hus för ”luciadans”. Man sitter och käkar luccebullar, dricker oboy(”WTF” tänkte jag när jag såg den kombinationen) och sen så är det då buggdans som gäller.

    Eftersom att bugg har varit ute i cirka 30 år så har den här traditionen varit lite problematisk. Ingen vill riktigt dansa eftersom att bugg inte bara är fruktansvärt fult, musiken är ju dessutom skitdålig. Så i år bestämde vi att vi skulle låta eleverna bestämma över lucia själva. De har då valt att ha luciafika på skolan. Och de är nöjda över sitt val. Traditioner förändras allt eftersom att människor förändras och tur är nog det.

    Svara
  39. sak

    Så himla bra skrivet <3

    Jag tror att en av de mest problematiska bitarna med det här också är folks enormt korta minne och lätthet för att efterkonstruera sanningar. Det är ju helt uppenbart att "svenska" traditioner har sett väldigt olika ut i vårt avlånga land, men helt plötligt blir lättkränkta människor upprörda över ett rykte om att något eventuellt ska ändras som möjligen såg ut på ett annat sätt i alla fall precis nyss!

    Precis som i så många andra debatter verkar folk inte direkt intresserade av att faktiskt sätta sig in i huruvida det verkligen stämmer att en viss tradition har varit landsomspännande i hundratals år innan de blir upprörda över "hotet" mot den.

    Att sedan tro att hela vårt svenska traditionsregister skulle falla om vi ändrar på något här och där visar också det en enorm brist på insikt i hur tradtioner faktiskt uppkommer och förändras. Om inte traditioner hade förändrats så hade ju inte vår traditionella svenska jul sett ut alls som den faktiskt ser ut just nu. Tänk bara, Kalle Anka hade inte sänts alls på julafton om vi hade haft inställningen för 30 år sedan att vi inte kunde titta på TV på julafton, för det gjorde vi minsann inte innan TV:n uppfanns!

    Svara
  40. Pissråttan

    Snubblade över detta inlägg… Känner att jag bara måste kommentera! Jag har gått grundskola och gymnasium fram till början av -90talet. Jag har ALDRIG sjungit nationalsången på en skolavslutning! ALDRIG. Jag har ett flertal barn som alla varit i kyrkan på skolavslutningarna av den anledningen att vi bott på små orter och att det inte fanns nån annan stor samlingslokal. Det har aldrig varit något direkt religiösa inslag. ALDRIG. Av alla de skolavslutningar jag varit på med mina barn (vissa år två avslutningar) har de aldrig sjungit nationalsången. ALDRIG.
    De vänner jag pratat med har aldrig sjungit nationalsången på en skolavslutning.

    Jag undrar var alla de människor bott som sjungit nationalsången? Eller var det ”Den blomstertid” dom sjöng, som alla andra och fattade inte att det inte är nationalsången?
    Vem f-n var det som hittade på detta med nationalsången???
    Sen undrar jag vem det var som har så livlig fantasi att man kan få pepparkaksgubbar till nått rasistiskt. Den personen måste ju ha bra mycket fritid!

    Jag håller helt med, låt oss fira våra traditioner som vi vill. Så länge vi inte skadar andra så förstår jag inte problemet…

    Svara
  41. Pingback: 2014 – året när vi får en smällkyss och vaknar | Anna Toss & C:o

  42. Anders Flodqvist

    Jag är född och har bott hela livet i Södertälje, en s k ”invandrarstad”, och känner en hel del som inte är födda i Sverige eller har föräldrar som inte är det. De som brukar vara mest förvånade av alla när det gäller att inte sjunga nationalsången och liknande brukar vara ”invandrarna”. De har svårt att förstå varför vi svenskar verkar skämmas för vårt land. En del vill även vara med själva i traditionerna eftersom de ser Sverige som sitt land eller ett av sina länder.

    Jag skulle också vara mycket förvånad om en invandrare drivit frågor som att inte spela nationalsången eller ta bort andra traditioner. Det är ”etniska svenskar” som SD skulle kallat dem som i sin iver att vara politiskt korrekta infört sådana regler och därmed bidra till att spä på den rasism de tror sig bekämpa.

    Svara
  43. Pingback: 2014 – året när vi får en smällkyss och vaknar | Anna Toss & C:o

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>