Screen_shot_2011-12-08_at_10.51.42_AM

Nu blir det reklam

Föreställ dig att promenaden till jobbet eller bussresan till skolan skulle kantas av konstverk. Föreställ dig att natur och arkitektur får vara i fokus, föreställ dig ett lugn som kommer av att inte konstant bombarderas av budskap och bilder. I São Paulo, Brasiliens största stad, så är det verklighet. Där har man nämligen förbjudit all utomhusreklam, och jag undrar om det inte är dags att vi hämtar lite inspiration från dem.

Bussar, tåg och tunnelbana är täckta i reklambudskap, stora reklamskyltar står längs vägen eller på husväggar. Löpsedlar som skriker om den senaste skandalen, annonser på sociala medier mellan dina bekantas uppdateringar. TV-, radio- och tidningsreklam, vårt samhälle fullkomligen drunknar i marknadsföringen av produkter och tjänster. Jag tror få människor, inklusive jag själv, har ifrågasatt behovet av all den här reklamen. För det är inte en naturlag utan dess närvaro i våra liv styrs som så mycket annat av politiken.

Det finns flera positiva aspekter av att slippa reklam överallt. Det finns en normaspekt till det hela, mycket reklam objektifierar kvinnor och upprätthåller sjuka kroppsideal. Reklam upprätthåller ofta bilden av män och kvinnor som fundamentalt olika och kärnfamiljen som det enda alternativet. Det uppmuntrar också en konsumerism och ett slöseri av resurser i en värld där vi hotas av klimatförändringar som en följd av just detta. Det handlar alltså inte bara om förbättrad miljö för våra sinnen, utan också för vår planet.

Att vara emot reklam är ingen okontroversiell åsikt. Tvärtom skulle jag säga att det är en åsikt som sticker i ögonen, kanske mer än vad reklamen själv gör. Att marknadsföra sig med annonser ses som enda sättet för många att få in intäkter, vilket jag skulle säga är en rätt begränsad syn på marknadsföring. Snarare är det rekommendationer och tips från bekanta som spelar störst roll i våra val än om vi ser en riktigt snygg reklamskylt. Istället kan reklam snarare verka avskräckande, med gratistidningar som är mer reklam än redaktionellt innehåll och TV-kanaler jag aldrig ser på för att de bryter för reklam konstant.

På många sätt är det trist att motstånd mot reklam ses som något radikalt och omöjligt. Överlag verkar allt fler känna att vi har mindre makt över det offentliga utrymmet, men det är inte sant. Det offentliga utrymmet är vårt att styra över, vi väljer politikerna som beslutar kring uppförandet av reklam, och därmed också nedtagandet av reklamen. Det handlar som så mycket annat om att vi helt enkelt väljer rätt politiker, om nu någon vågar vara så modig och driva på för mindre reklam och ett friare offentligt utrymme.

 

 

Texten publicerades ursprungligen i Tidningen Folket.

Strukturell rasism – Nyttig läsning för den nyfikne

I dessa tider är det tyvärr allt vanligare med ifrågasättandet av en strukturell rasism i Sverige. Därför är det bra om vi samlar och granskar den forskning och information som finns till hands. Här är några exempel på hur strukturell rasism kan se ut. Det handlar om arbetsmarknad, bostadsmarknad, rättsväsende, vård och utbildning. Den strukturella rasismen är just det, strukturell, vilket innebär att den finns överallt. Såhär kan den påverka oss:

http://t.co/YNDkVxqoo4 Sämre anställningsvillkor och lägre lön om man är född utomlands (PDF).

http://t.co/p1zF4rfCYb Sämre villkor villkor för utlandsfödda i äldreomsorgen.

http://t.co/H6vjWNL1Jx Vart femte jobb på den svenska arbetsmarknaden är stängt för unga män med arabiska namn.

http://t.co/oi3Sjmjwcd Personer med svenskklingande namn får 50% fler kallelser till anställningsintervju jämfört med personer med arabiskt klingande namn.

http://t.co/1BjufM4geE De med arabiskt ursprung behöver framstå som både varmare och mer kompetenta än svenska sökande.

http://t.co/i9VIdR3qfL Invandrarkvinnor drabbas oftare än svenskor av komplikationer vid förlossningen.

http://t.co/NWjfoK7d9s Flickor med två utlandsfödda föräldrar har 27 procents högre risk att drabbas av åkommor som magont, nedstämdhet och huvudvärk, jämfört med flickor med svenskfödda föräldrar. Undersökningen visar också att tre av tio barn med utlandsfödda föräldrar har små materiella tillgångar. Bland barn till svenskfödda föräldrar är det en av tio.

http://t.co/YJ0OWeuAVT Utlandsfödda löper större risk än personer födda i Sverige att insjukna i schizofreni. En av orsakerna som anges är diskriminering.

http://t.co/uKYKLdOrOk Personer med arabiskt klingande namn bemöts sämre av hyresvärdar, politiker (riksdag och kommun).

http://t.co/9ZFnG5W8C0 Utrikes födda akademiker har sämre chanser på arbetsmarknaden än svenskfödda. Studien visar också att om det inte fanns någon diskriminering borde de utrikes födda egentligen ha en starkare position än de svenskfödda.

https://www.bra.se/bra/nytt-fran-bra/arkiv/nyheter/2009-02-12-diskriminering-forekommer-i-rattsprocessen.html Diskriminering förekommer i rättsprocessen.

http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.2713095-politisk-tillhorighet-avgor-domar Åtalade med arabiskt klingande namn fälls oftare.

Det handlar inte om enstaka exempel eller om någon individ är rasist eller inte. Det handlar om ett system, ett system som gynnar vissa och diskriminerar andra. Det är den strukturella rasismen och det är den som måste motarbetas.

Vad vågar PK-eliten inte prata om?

Jag är inte bara en del av den så kallade PK-eliten. Enligt många av mina belackare är jag självaste PK-påven. Det är jag som förbjuder ditt Luciatåg, det är jag som inte låter dig säga chokladboll som du vill och det är jag som hindrar hela Sverige från att diskutera invandring. Min armé av politiker, journalister och genustrollkarlar sätter effektivt munkavle på alla som uttrycker en avvikande åsikt. Men vad finns det som vi själva inte vågar prata om?

Låt oss vara ärliga här, det finns faktiskt tillfällen då man hindrar sig själv från att prata om vissa ämnen. Det är egentligen inget konstigt, har man minsta lilla sociala kompetens eller empati så undviker man vissa ämnen. Det behöver inte vara ämnen som är känsliga, kanske är det tillfället som är fel. Du ses nog inte som den vettigaste i rummet ifall du börjar diskutera allsvenskan under en begravning. Likadant kan det vara med vissa politiska ämnen.

Föreställ dig en politisk diskussion i ett kök under en inflyttningsfest. Det är uppenbarligen svensk lag på att politik alltid ska diskuteras under de omständigheterna så många av er har säkert inga problem med att fantisera ihop detta scenario. Låt oss säga att personen du diskuterar med är en främling, ni träffades under festen. Det ses nog inte som konstigt då att undvika mer känsliga eller komplexa ämnen. Fast det kanske bara är min personliga preferens, för varje gång någon berusad mupp känt att det är härligt att propagera för stängda gränser eller prostitution sådär halv tre på natten och några flaskor vin senare så har jag aldrig tyckt att det varit särskilt kul.

Samhällsdebatten funkar egentligen på samma sätt som det där köket på festen. Det är fullt av folk där inne, några har druckit mindre, någon har druckit för mycket. De flesta har ett trevligt samtal där man försöker hitta något slags konsensus, kanske lära sig av varandra. Sen har vi den där som druckit lite för mycket, oftast en snubbe, som bara gormar högt om alla möjliga konspirationsteorier. Hela rummet blir obekvämt och de andra försöker undvika att prata med honom. Vilket han självklart tar som att alla andra är fega, när de egentligen bara inte tycker det är så intressant att diskutera om ifall ödlemänniskor från femte dimensionen styr planeten.

Kort och gott, det är inte så att vi inte vågar prata om det du konstant skriker högt om. Vi bara tycker du beter dig uselt och inte vet vad du snackar om. Nu måste jag tyvärr iväg, PK-signalen lyser, någon har på sig en svensk flagga och jag måste genast skälla ut dem.

 

Ursprungligen publicerad i tidningen Folket. Prenumerera här.

Ingen är rasist i Sverige

Just nu pågår det en kampanj från en rad mäktiga opinionsbildare där man vill släta över och förneka att det existerar någon rasism i Sverige. Man menar att det finns få övertygade rasister, att det är ett perifert problem och att det råder en hysteri kring rasism. Det ligger självklart en agenda bakom detta, men det handlar också om bristande kunskap. Det är hög tid att reda ut begreppen.

Ingen är rasist i Sverige. Eller jo, det finns några enstaka rasister. Men det handlar mest om några missförstådda arbetarklasskillar som haft en tuff uppväxt. Sverigedemokraterna är definitivt inte rasister, de säger bara lite dumma saker på fyllan. Deras väljare är inte heller rasister, de är missnöjda och vill bara lyfta problemen med invandring. Det är ändå 2014, rasbiologerna är borta och ingen tror väl att vi är annat än människor?

Så brukar det låta så fort man diskuterar rasism. Det fasansfulla R-ordet som får diskussioner att spåra ur totalt. Kan vi inte kalla det främlingsfientlighet istället? Eller kanske invandringskritik? Måste vi kalla det något alls? Det finns ju ändå inga rasister i Sverige. Jag har slagit upp ordet rasism i ordboken och det stämmer inte överens med vad du kallar rasism. Rasism är när man mäter skallar och inte när du stoppas av Polisen på grund av ditt utseende, eller när du har svårare att bli kallad till jobbintervju på grund av ditt namn. Det där är bara fördomar, och otur.

Det skulle vara så otroligt befriande ifall man konstant slapp förklara hur modern rasism ser ut. Tvingas påbörja varje diskussion om ämnet med att gå igenom begreppets utveckling och vad det innefattar för människor som verkar ha fått all sin kunskap om rasism från Tintin i Kongo. Ja, det finns övertygade rasister som tycker vi ska skilja på människor baserat på gener, hudfärg och annat härligt från tredje riket. Nej, alla som sorterar bort människor på grund av att de har utlandsklingande namn eller en annan religion än vår svenska kombination av kristendom och ateism är inte ideologiska rasister. Men de agerar rasistiskt och de upprätthåller en rasistisk struktur.

Det är där det brister för de flesta. Man behöver alltså inte ha svastikor intatuerade och Mein Kampf på nattduksbordet bara för att man gör eller säger något rasistiskt. Strukturer fungerar inte på det sättet, de bryr sig inte om vad du hade för intentioner. Det är bara konsekvenserna som räknas. På samma sätt kan jag bidra till att upprätthålla könsmaktsordningen när jag agerar sexistiskt, då hjälper det inte hur mycket jag kallar mig för feminist. Strukturer är blinda, tysta och påverkar oss alla. De arbetsgivare som sållar bort ansökningar med utlandsklingande namn behöver inte vara medvetna om att de gör det, de kan helt enkelt agera utifrån vad samhället tränat dem att göra. Likadant är det när kvinnor sållas bort.

Vi kan inte ha en informerad och realistisk diskussion om rasism när så många fortfarande tror att det enbart handlar om ifall man heilar på stan. Sluta noja över vem som är eller inte är rasist, förstå att det finns rasistiska strukturer, en maktordning, som är större än individen och börja arbeta för att göra Sverige fri från den. Om nu rasism är ett så litet problem som vissa verkar tro så kommer det gå fort.

 

Denna text publicerades även i Dagens ETC i Juni 2014.

Offerkoftan som politisk strategi

Sverigedemokraternas partiledare är på turné genom Sverige. Men var han än åker så möts han av protester och blockader. Från elever till brandmän och undersköterskor, budskapet är tydligt. Åkesson är inte välkommen. Det ställer Sverigedemokraterna inför ett problem de inte haft tidigare, hur hanterar de protester som de inte kan skylla på etablissemanget?

Alla som någon gång protesterat mot rasism har stött på argumentet att man inte får gå på för hårt, för då riskerar man att sätta Sverigedemokraterna i någon offerroll. När journalister gör sitt jobb och rapporterar om hur ledande företrädare för partiet uttrycker sig rasistiskt, beväpnar sig med metallrör och skriker nedsättande saker till främlingar så har vissa lyckats få detta till att det är etablissemanget som attackerar de obekväma sanningssägarna i SD. Det är en bild som SD själva har spätt på och utnyttjar till fullo.

Offerkoftan och martyrskapet har varit Sverigedemokraternas sätt att hantera alla snedsteg som skulle få vilket annat parti som helst att gå under. Kent Ekeroth, en av de högst uppsatta inom partiet, är med och driver Sveriges största rasistiska hemsida. Sidan hotar och trakasserar oliktänkande, den hetsar dagligen mot rasifierade och det finns även ett djupt kvinnoförakt hos skribenterna bakom sidan. Inget annat parti hade tolererat detta, inget annat parti hade kommit undan med det hos allmänheten eller media. Men hos SD går det bra, för man är helt enkelt bara den där rösten som etablissemanget inte vill ska höras.

Rollen som martyr, som underdog och antietablissemang är något som alla högerpopulistiska partier utnyttjat globalt. Det mest spännande med det är att dessa partier inte släpper ifrån sig rollen ens när de sitter i regeringen. Samma tjat om att bli tystad av PK-maffia och allehanda andra konspirationer kan man höra från Fremskrittspartiets företrädare i Norge, där de sitter i högerregeringen. Högavlönade akademiker som Jimmie Åkesson och hans kamrater i partistyrelsen låtsas företräda den tysta massan, de så kallade ”verklighetens folk”. Det spelar ingen roll hur högt upp de kommer, hur mycket de skor sig, myten om att de är underdogs kommer de aldrig släppa.

Men nu har de stött på problem. Det är svårt att hävda att elever som inte vill släppa in SD på sina skolor och brandmän och vårdpersonal som inte vill ta sin bild ihop med Åkesson när han gör arbetsplatsbesök är en del av PK-eliten och etablissemanget. Det har inte hindrat Sverigedemokraterna från att försöka, men än har det inte satt sig. Har vi tur så kan det här vara början till slutet på myten. Vi har börjat dra i den lösa tråden i Sverigedemokraternas offerkofta.

 

Denna text publicerades även i Dagens ETC i April 2014.