Att polisanmäla polisen

Skärmavbild 2013-05-21 kl. 11.00.13

Detta är ett inlägg på facebooksidan för Polisen Södra Järva Näpo. Inlägget skrevs vid ett-tiden under måndagen den 20:e maj. Inlägget har en obehaglig, uppviglande ton. En ton som fått resonans hos väldigt många som kommenterat och delat inlägget. Kommentarsfältet under inlägget är nämligen proppfyllt med rasistiska påhopp och hot. Flera personer har försökt uppmärksamma polisen på detta och de säger sig rensa kommentarsfältet men likväl får väldigt grova rasistiska kommentarer stå kvar. För att uppmärksamma detta så ringde jag polisen och försökte göra en polisanmälan. Jag tog med några av exemplen:
Skärmavbild 2013-05-21 kl. 10.50.15

Skärmavbild 2013-05-21 kl. 10.53.19

Skärmavbild 2013-05-21 kl. 10.54.20

Skärmavbild 2013-05-21 kl. 10.54.33

Skärmavbild 2013-05-21 kl. 10.58.41

Skärmavbild 2013-05-21 kl. 10.59.49

 

 

I det sista exemplet ser man att polisen säger att de är inne och kommer dölja/radera rasistiska kommentarer, men massor av rasistiska kommentarer och påhopp står likväl kvar än idag, en hel dag senare. När det gäller kränkningar och hot i kommentarsfält så bär även den som äger sidan ansvar för det som skrivs. Ifall någon till exempel skriver något hotfullt i kommentarsfältet till denna blogg så bär jag också ansvar ifall jag publicerar hotet, om jag inte har förhandsmoderering så blir det mitt ansvar om jag låter hotet stå kvar. Polisen har i detta fall låtit rasistiska kränkningar och hot stå kvar efter att de själva gjort en rensning. Därför ville jag upprätta en anmälan mot såväl polis som personerna som skrivit de rasistiska kommentarerna.

Mitt samtal med polisen lämnade allt att önska. Efter att jag sagt att jag vill göra anmälan och berättat anledningen så ber personen som tar emot min anmälan mig att vänta i telefon. När en lång stund gått så återkommer hen och säger att de ska underrätta personerna som är ansvariga för sidan. Jag frågar då vad som kommer hända med min anmälan och får veta att det är upp till de ansvariga poliserna själva att anmäla.

Hängde ni med? Det är alltså upp till de ansvariga att besluta om de vill anmäla sig själva.

Jag frågar varför jag inte kan få göra en anmälan direkt och får som skäl att det är alldeles för många namn inblandade för att en anmälan ska kunna upprättas. Då svarar jag att jag bara vill anmäla två namn, men det duger inte. Jag hänvisas istället till närmaste polisstation. Jag ber om en bekräftelse på detta samtal, det kan inte ges utan istället får jag lämna mitt telefonnummer, de kanske vill prata med mig nämligen. Flera gånger påpekade personen som jag pratade med att polisen inte hann med att moderera, vilket jag ställer mig väldigt frågande till. Ifall man inte har resurser att sköta närvaron på nätet så ska man nog inte vara där, särskilt inte om det kan leda till att brott begås. Sen undrar jag också ifall det är rimligt att en person som ska ta emot en polisanmälan försöker försvara de som anmäls. Skulle det vara likadant ifall det inte var polisen jag ville anmäla?

Polisen är uppenbart inte rustad för att hantera brott som begås på internet. Om det beror på okunskap, lagstiftning, resursbrist eller alla redan nämnda skäl är svårt att veta. Det är åtminstone väldigt tydligt att att vi har ett problem om man inte kan göra en enkel anmälan av rasistiska hot och kränkningar, inte ens när de begås på polisens egna sida.

Efter att jag tjatat och försökt upprätta en anmälan ändå så får jag till slut nöja mig med att de ansvariga kanske kontaktar mig på telefon. I Sverige så är det polisen som granskar polisen, för mig är detta en uppenbar jävsituation. Jag hyser inget hopp om att polisen tar denna fråga på allvar, men jag har som princip att polisanmäla alla rasistiska hot och påhopp. Det skulle vara bra ifall fler vill hjälpa mig med detta, tillsammans kan vi kanske belysa problemet och tvinga fram en reaktion. Det råder nämligen ingen brist på människor som tar tillfället i akt att hetsa mot utlandsfödda medan Polisen handfallet står vid sidan om.


Skärmavbild 2013-05-21 kl. 11.09.45

 

 

UPPDATERING:

Polisen har nu stängt ner sidan då de inte hinner med att rensa den från rasistiska kommentarer. Det är helt rätt gjort men jag hoppas att de också inleder förundersökningar mot alla kommentarer som var brottsliga. Det är polisens plikt att agera när brott begås, oavsett om det är på nätet eller utanför.

Publicerat i Politik | Taggat , | 39 Responser

Vaccination

Föreställ dig att alla gånger man skulle nämna vaccination i media så framställdes det som något farligt och negativt. Föreställ dig att galna konspirationsteoretiker som tror att vaccinering är livsfarligt fick utrymme i alla våra tv-kanaler, i alla våra tidningar och i all radio på bästa sändningstid. Föreställ dig att den galna konspirationsteoretikern fick lika mycket utrymme som forskarna och läkarna.

Föreställ dig sedan en publik bestående av hundra personer som bevittnade allt detta. Det är inte svårt att tänka sig att någon i publiken skulle köpa vaccinations-motståndarens argument, även om de är grundlösa. Kanske skulle till och med tio av hundra personer tänka sig avstå en vaccination. Och vips, så skulle nästan hela syftet med vaccination att försvinna.

De flesta delar av media tar ett publicistiskt ansvar. De upplåter inte utrymme åt personer som grundlöst tror att vaccination är livsfarligt, att jorden är platt eller att judarna styr världen. Det är i bästa fall korkade åsikter, i värsta fall dödliga. Det räcker med att ett fåtal människor köper dem för att det ska skapa stora samhällsproblem. Självklart får du fortfarande uttrycka dessa åsikter, hur dumma de än är, men media ska nog inte visa dina hemmagjorda diagram som bevisar att jorden är platt på bästa sändningstid.

Publicerat i Allmänt | Taggat , , | 1 Respons

Jimmie Åkessons superkraft

Jag gillar när politiker talar klarspråk. I en intervju i Dagens Samhälle får Sverigedemokraternas partiledare, Jimmie Åkesson, chansen att göra just detta. Och wow, han tar verkligen tillfället i akt. Hela intervjun är fylld med citat som med fördel kan läsas högt runt tacomyset en trevlig fredagskväll med familjen. Min favorit är när Åkesson råkar blanda ihop Sverigedemokraternas politiska mål med ordboksdefinitionen av fascism. Men det finns även en hel del andra mumsbitar:

Skärmavbild 2013-02-21 kl. 12.44.19

Jag undrar, hur vet Jimmie Åkesson att han inte har någon naturlig plattform (vad nu än det är) med de som har somalisk bakgrund? De kanske hejar på samma fotbollslag som han gör eller gillar att handla i samma affär. Har Åkesson någon superkraft där han kan direkt se på en persons yttre ifall han har en ”naturlig plattform” eller inte? För inte kan det väl vara så att Jimmie Åkesson bara drar den slutsatsen enbart baserat på att personernas utseende skiljer sig från hans eget?

Skärmavbild 2013-02-21 kl. 12.49.39

 

Problemet med invandrare är att de kommer hit till Sverige för att söka skydd eller för att försöka leva ett bättre liv. Man förstår att Åkesson blir sur på det. Undrar om Jimmie Åkesson brukar titta på nyhetssändningar från olika flyktingläger och tänka ”Fan, nu kommer någon utsvulten liten jävel med krigstrauma flytta in i min trappuppgång. Tacka vet jag Zlatan, där har vi en ordentlig enskild invandrare.” Nej vänta, jag glömde att Zlatan inte är svensk enligt Åkesson.

Förresten, om det är någon som har en naturlig plattform över så känner jag en person som behöver den.

Publicerat i Politik | Taggat , , , | 4 Responser

Ett farväl till Vita Kränkta Män

starten

En tisdag i oktober 2011 fick jag för mig att starta en sida på Facebook. Jag hade för tusende gången fått en intetsägande, aggressiv och rent ut sagt skrattretande kommentar från en vit heterosexuell man som brann för rätten att säga negerboll. Jag var trött på att pedagogiskt förklara om och om igen något som dessa män aldrig någonsin lyssnade på, läste eller tog till sig. Jag orkade inte längre med att varje kommentarsfält var fyllt till brädden av kvinnohatare och rasister. Jag bestämde mig för att bygga en egen oas i detta hav av hat. En plats där förtryckarna inte var välkomna, någonstans där antirasister, feminister och andra som kämpar för ett jämlikt samhälle kunde samlas och andas ut. Skratta. Äntligen skratta åt all idioti som man tvingades bemöta.

16

Jag planerade inte så mycket. Jag ville bara dela med mig av de knäppa kommentarerna och artiklarna jag stötte på. Samtidigt ville jag belysa hur åsikterna var del av en större struktur. Det var inte svarta lesbiska kvinnor med funktionsnedsättningar som dominerade kommentarsfälten med sina påhopp. Nej, det var vita män. Jag kunde ha valt ett mindre spetsigt namn, jag kunde ha kallat sidan ”En nyanserad problematisering av de rasistiska och patriarkala strukturer som vi alla bidrar till att upprätthålla”. Men jag hade somnat innan jag ens hade kommit till tredje ordet i den meningen. I humorns tecken så valde jag det mer kontroversiella ”Vita kränkta män”.

De vita män som spydde ur sig hatiska kommentarer på nätet hade ofta på sig specialdesignade offerkoftor som bekvämt ignorerade att samhällets strukturer och normer ständigt knuffar dem framåt. Minsta motgång skylls på invandrare, kvinnor eller bögarna. Med ”Vita kränkta män” så vändes nu steken, istället för att lägga ansvaret på offren för deras hat så skiftades fokus till de vita män som låg bakom hatet.

20

Sidan växte snabbt. Det verkade som att jag hittat något som många kände igen sig i och kunde relatera till, såväl de vita kränkta männen och deras offer. De första sex månaderna drev jag sidan helt anonymt, precis som med de som citerades på sidan så var inte individerna det viktiga utan strukturerna bakom. Men snart blev det omöjligt att hålla det hemligt, så jag bestämde mig för att träda fram. Detta ledde till två saker. Först och främst så fick jag en enorm och överväldigande positiv respons från alla möjliga håll. Men jag blev också en måltavla. Hot och trakasserier från rasister och sexister började komma in.

Jag har tappat räkningen på antalet polisanmälningar jag gjort. Trots de många och ihålliga försöken att skrämma mig till tystnad så har jag bara blivit än mer stärkt i min kamp mot hatet. Mycket tack vare alla de fina antirasister och feminister som tagit kampen när jag inte orkat. Den senaste tiden har antidemokraternas våldsamma jakt på journalister och meningsmotståndare uppmärksammats av bland annat Åsa Linderborg. Hon är otroligt stark som vågar berätta om sina erfarenheter, länge var jag rädd för att dela med mig av mina. Efter att jag samtalat med andra i liknande situationer så har jag kommit fram till detta: oavsett hur mycket hat och hot jag än får, så är de alltid mindre våldsamma och färre än det som drabbar kvinnor som uttalar sig om jämställdhet.

andershotar

När jag blickar tillbaka på den här tiden så är det inte hoten jag kommer minnas. Jag kommer att minnas hur diskussionen om rasism, sexism och hot på nätet breddades. Vita kränkta män blev uppmärksammat i våra största dagstidningar och i TV. Alla möjliga krönikörer, bloggare och tyckare har sagt sitt om ämnet. Ramarna har flyttats, nu är det mycket enklare att prata om personerna bakom hoten och påhoppen. Men framförallt har tiotusentals skrattat. Vi har tillsammans mött det massiva, mörka hatet och skrattat i dess ansikte. Vi valde glädje istället för ilska. Nu har det blivit dags för mig att göra ett annat val också.

Jag har beslutat att lämna Vita kränkta män. Sidan tar mycket tid och energi att moderera och jag vill lägga den tiden och energin på nya projekt. Samtidigt som Vita kränkta män exploderade i popularitet så startade jag även Genusfolket som jag nu kommer lägga mer fokus på. Jag kommer att lämna över Vita kränkta män till några personer som kommer att driva den vidare själva.

Tack för alla roliga bilder, kommentarer och hälsningar. Tack för allt stöd. Nu säger jag farväl till Vita kränkta män. När vi träffades var jag arg, frustrerad och ledsen, nu lämnar jag dig med ett leende på läpparna.

Publicerat i Personligt | Taggat , , , , , , , , | 260 Responser

Traditionen lever

Varje gång en högtid närmar sig så blossar det upp. Vår tradition är hotad. Vi får inte sjunga nationalsången längre, vi får inte gå i kyrkan på skolavslutningen längre, vi får inte klä ut oss till pepparkaksgubbar längre. Skepnaderna varierar, men mönstret är alltid likadant. Någonstans har man hört att något hänt, obekräftade rykten blir till sanning blir till slagträn blir till murar mellan vi och dem.

En person gör fel och förbjuder något i en släng av missriktad välvilja. Det rättas snabbt till men det är för sent. Du kanske bara ser att en person som ville väl gjorde fel men vi ser vad som egentligen händer. Vår identitet, nej, hela vår nation är hotad. Nu kan vi inte fira vår tradition längre, för de har bestämt att vi gör fel då. Vilka är de som har bestämt? Det vet du, det vet jag. Men vi får inte säga det, för då är vi det där förbjudna som alla vet att vi inte är egentligen. Rasister. Jag är inte rasist. Men vi vet vilka som bär skulden. Och vi vet vad som är rätt sak att göra. Det rationella och logiska är inte att säga att en person gjort en missbedömning, det korrekta är att förvandla det till att vårt samhälle är på väg att rasera och våra traditioner är förbjudna.

Så fortsätter det. Gång på gång på gång. Först tar man den missriktade välviljan och förvandlar det lilla till en nationell angelägenhet. Sen slår man det över huvudet på alla som säger emot, har ni antirasister inget viktigare för er? Varför bryr ni er så mycket om jag säger det här ordet, om jag sprider det här ryktet, om jag misstänkliggör invandrare och förvandlar en obetydlig händelse till ett argument mot invandring? Ja, varför bryr vi oss?

Det har varit på det här viset nästan hela mitt liv. Mina första år i Sverige var det likadant, jag fick stå till svars för att någon, någonstans, hade upplevt att de inte fick fira en tradition på grund av invandrare. Jag har beskyllts för allt ifrån att hindra svenskar från att tycka om sitt land till att sjunga nationalsången, äta julskinka, fira midsommar och baka pepparkaksgubbar. Om man bortser från det faktum att dessa människor konstant exkluderar mig ur svenskheten så undrar jag, vad är det som hindrar dem?

Mitt folk har förbjudits av statsmakter från att fira sina traditioner, i vissa länder får vi inte ens tala vårt eget språk. Mitt folk har aldrig vikt sig, vi firar våra traditioner trots de mord och fördrivningar som drabbat oss som ett resultat av detta. Här i Sverige, finns det inget som hindrar någon från att fira sina traditioner. Jag har firat vad många skulle kalla en traditionell jul, jag har firat med muslimer fast jag själv är ateist, jag har firat med att spendera hela julen framför datorn utan att sätta upp minsta lilla juldekoration. Den enda gången jag känt att mitt firande varit fullständigt accepterat var när jag firade på ett sätt som var traditionellt. Det svenska samhället och staten gynnar och upprätthåller den traditionella svenska julen. Vi sänder mässor direkt från kyrkan i våra största TV-kanaler. Varje partiledare håller ett jultal. Hela samhället ställer om för att fira en traditionell jul.  Jag upprepar, det finns inget som hindrar dig. Det upplevda hotet och hindret som många ser finns egentligen inte. Det är bara ett slagträ. Ett slagträ mot de som ser ut som jag.

Jag är trött från att konstant behöva värja mig mot slagen. Det är frustrerande och det gör ont. Jag är trött på att konstant behöva förklara, ständigt argumentera mot alla dessa små frågor som blåser upp till orkaner. Det tär på mig, sliter mig i bitar. Det slukar energi jag så desperat behöver för att orka existera i ett samhälle som på många sätt är omänskligt. Men det finns hopp.

När jag inte orkar, så orkar någon annan. När jag är trött från slagen så ställer sig någon annan i vägen och tar mina slag åt mig. Det finns många människor som inte är rädda, som inte känner sig hotade och som firar en tradition mycket äldre än våra nationsgränser. En tradition av medmänsklighet,  öppenhet och empati.

Fira dina traditioner som du vill, jag tänker fortsätta fira mina. Jag hoppas att du vill fira med mig. Jag hoppas att jag får fira dina. Inget hindrar oss. Traditionen lever.

Publicerat i Personligt, Politik | Taggat , , , , , | 122 Responser
  • Skribent, konsult och ibland även människa.