En typisk våldtäkt sker i hemmet

Vad tänker du på när du hör ordet våldtäkt? Om du ser en rubrik på en löpsedel som säger att en våldtäkt ägt rum i Göteborg - hur skulle bilden av förloppet se ut i ditt huvud? För många så innebär en våldtäkt ett överfall som sker i skydd av mörkret - en ensam kvinna överfalls av en man en sen natt och tvingas till en sexuell handling. Så ser bilden ut - men stämmer den överens med verkligheten?

Den kan göra det. Överfallsvåldtäkter förekommer även de i en stor skala, men den är långt ifrån lika stor som då det handlar om en våldtäkt i en nära relation. Faktum är att den vanliga våldtäkt i Sverige är den som sker i hemmet - av den egna partnern. Om inte så är den förmodade gärningsmannen en bekant, en vän eller släkting.

Vår bild och definition av hur en våldtäkt i Göteborg - exempelvis - är alltså inte riktig sann. Det är en bild som skapas av medier som rapporterar sådana i en större - extremt mycket större - än vad man gör med våldtäkt, och andra sexualbrott, som sker inomhus av en bekant gärningsman.

Det handlar inte nödvändigtvis om att medier inte bryr sig om sådana brott. Det handlar kanske snarare om att en överfallsvåldtäkt ofta rubriceras som grov våldtäkt och att det är ett brott som faller in på en högre straffskala. Här ska vi säga att en våldtäkt ger ett fängelsestraff om minst två - maximalt sex - år. En grov våldtäkt ger mellan fem och tio år.

Vad kan vi lära oss av Me-too?

Me-Too-rörelsen satte fingret på någonting extremt viktigt gällande sexualbrott. Detta i form av att gärningsmännen - det handlar nästan alltid om manliga förövare; 98% av alla sexualbrott begås av män - kommer från alla samhällsklasser, från alla bakgrunder, har olika etniciteter och inkomster samt har olika ålder. Det är ett gigantiskt samhällsproblem. Me-Too fick kvinnor över hela världen att ta bladet från munnen, ställa sig upp och lätta sina hjärtan. Detta satte en boll i rullning.

Det som började med Harvey Weinstein slutade med - här drar vi till med någonting - personalchefen på ditt lokala ICA. Förhoppningsvis är detta en snöboll som inte slutar att rulla: kvinnor och tjejer måste även fortsatt våga anmäla sexualbrott, trakasserier och våldtäkter. Samtidigt måste även det givna ske: män måste sluta att begå sådana.

Attityden måste ändras

Varför en våldtäkt inte anmäls - det finns ett enormt mörkertal; något som definitivt visades av Me-Too - går att koppla ihop med att gärningsmannen ofta är bekant. Hur anmäler man sin egen partner, sin kollega, sin vän? Det är en sak. En annan svårighet ligger i hur folk i gemen ser på ett offer för en våldtäkt. I många fall handlar det om misstro. Handlar det om en högprofilerad gärningsman så vill man inte tro att denne kunnat begå en sådan fruktansvärd handling - då är det enklare att misstro offret. Den här inställningen måste ändras. Likaså måste även polisens och rättsväsendets attityd bli bättre.

Är det rimligt att ställa frågor om ett offers sexuella historik, om vilka kläder hon bar, om hon verkligen sa nej eller om hon druckit alkohol? Det är dessa frågor som skapar en situation av skam och där många väljer att inte anmäla det brott man utsatts för. Varje kränkade fråga och varje smutsig insinuation kan innebära att en våltäktsman går fri. Den givna frågan här blir då: vem är hans nästa offer i Göteborg? Det är dags för en förändring. En våldtäkt är ett fruktansvärt brott och vi måste ändra attityden mot offren.

2 Aug 2020